Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag10.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Mattias de Frumerie: "Generativ design – del av evolutionen?"

Mattias de Frumerie: "Det här är en plats jag gillar."

Publicerad: 19 Mars 2020, 09:07


Jag låter min hand stryka längs den skorpiga och flakiga fasaden. Drar in de bekanta dofterna som pyser ur denna livfulla plats. Jag lägger mig och sjunker ner i den mörkgröna beläggningen. Ser upp mot himlen där ljuset strilar genom skuggande tak. Trots att livet och arbetet pågår runt mig överallt i frenetisk takt är ljuden lugnande. Det här är en plats jag gillar.

Det finns en typ av konstruktioner och samhällen som är otroligt väl anpassade för att möta de utmaningar som mänskligheten och jorden står inför. När till exempel vindar av stormstyrka tar tag i de övre våningarna vrider och böjer sig stommen väl avvägt i takt med vindbyarna. Grundläggningen är perfekt anpassad för de geologiska förutsättningarna, och trots de tuffa förhållandena på platsen står organismen pall – året runt – i de flesta klimat.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Hållbart byggande på riktigt

Konstruktionen ger husrum, goda livsbetingelser och mat till en uppsjö av individer både ovan och under mark. Den binder mängder av koldioxid. De mest motståndskraftiga varianterna kan stå i tusentals år, och när de en gång ska rivas uppgår de fullständigt i ekosystemet.

Ingenjören bakom detta mästerverk stavas evolutionen.

Jag har många gånger hänfört betraktat imposanta tallar, majestätiska ekar och sega enar. Alla var och en perfekt konstruerad för att stå på den plats där en gång ett frö lyckades gro. När ekollonet sträcker sin grodd ner i jordlagren är det på ett sätt en ekosystemets planprocess med en tusenårig horisont.

Jag tänker att om byggbranschen kunde applicera och ta till sig de evolutionära processerna på allt samhällsbyggande och skapa en värld med konstruktioner som – precis som ett träd – ingår och beror av ekosystemet till sista cellulosafiber så skulle vi få ett hållbart samhällsbyggande på riktigt. Med nya verktyg som generativ design och biomimetik borde det vara möjligt.

Biomimetik i detaljer

När ingenjörer använder biomimetik, alltså använder naturen som förlaga, i dag blir det i små detaljer. Det vanligaste exemplet är kardborrebandet. Ett annat är att skapa byggnader som använder samma principer som en termitstack för luftkonditionering, som The Eastgate Centre i Harare eller Sapienza-universitetet i Rom. Det finns en uppsjö av exempel på biomimetisk ingenjörskonst, men det handlar fortfarande om att kopiera och efterlikna små detaljer av det som skapats genom evolutionen.

När Autodesk för något år sedan presenterade en månlandare i Las Vegas – designad med generativ design – gick det ett sus genom publiken, som till stor del bestod av ingenjörer. Formerna på månlandarens kropp för tankarna till ett fågelskelett – något som naturen genom årmiljonerna modellerat fram till perfektion. Månlandaren är dock fortfarande en grotesk dront i jämförelse med en graciös silvertärna – och den ingår sannerligen inte i något ekosystem.

Rätt använt och utvecklat borde dock generativ design och artificiell intelligens vara tekniker som kan hjälpa oss att skapa samhällen som fungerar som skogar och byggnader som fungerar som träd.

För att vi ska komma dit måste vi se längre än till att skapa ett kardborreband eller en enstaka energisnål byggnad.
Samhällsbyggnad måste bli en del av evolutionen och ekosystemet.

Mattias de Frumerie

Formgivare

mattias@byggindustrin.se

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.