Högre skatt på bostaden?

Den yttersta meningen med all mänsklig verksamhet är att den ska utgöra grund för beskattning.

Så kan man sammanfatta huvudtanken bakom det svenska skattesystemet. Allt ska beskattas, så mycket som möjligt.

Nu har vi fått början på en diskussion om en ny skattereform. Det vore intressant. Den förra, från 1991, fungerade ju inte så bra. Huvudtanken var att ingen skulle betala mer än 50 procent i marginalskatt. Men LO sa nej – akademikerna skulle ha en extra skatt. Så blev det. Marginalskatten ligger nu för många på 60 procent.

Skatten på bostäder höjdes med totalt cirka 50 miljarder.

Viktigt med förutsebara regler

Den senaste rapporten från SNS:s Konjunkturråd argumenterar för att skatten ska sänkas på arbete och höjas på kapital, särskilt på fastigheter. De upprepar sitt resonemang i senaste numret av Ekonomisk debatt, Nationalekonomiska föreningens tidskrift. Men de bortser från att småhus och bostadsrätter inte genererar någon kapitalavkastning. Utan fastighetsskatt på de bostäderna måste betalas ur arbetsinkomsten. En mikroskopisk andel av bostäderna kan vara uthyrda i andra hand. Men den hyresintäkten är redan beskattad.

Stabila och förutsebara skatteregler är ett huvudvillkor för långsiktiga investeringar, till exempel i egen bostad. Skattereformen 1991 hade efter bara några år fått drygt 500 ändringar. Ingen kunde lita på något.

En skatt på dödsfall

Både statsministern och finansministern har antytt att de vill återinföra arvsskatten. Men den är en skatt inte på avkastning utan på dödsfall. När mannen dör kommer staten med ett skattekrav som kanske tvingar änkan att sälja bostaden. Inkomsten beskattas därmed fyra gånger: med inkomstskatt, löneskatt, skatt på avkastningen – och sedan skatt på det som är kvar efter döden.

Ett land som vill ha tillväxt, och därmed höjd levnadsstandard, ska inte beskatta investeringar, utan istället konsumtion. Vi har sänkt momsen på mat, en stor skattebas, på kommunisternas begäran. Det vore bättre att sänka marginalskatterna som ju drar pengar från det sparande som är grunden för alla investeringar.

Grundproblemet i det svenska skattesystemet är att vi inte har någon grundlagsfäst övre gräns för beskattningen. Ingen lag säger att en viss del av inkomsten ska vara den enskildes egendom, fredad för alla offentliga ingrepp. Utan nu står all inkomst, och all egendom, till politikernas förfogande.

Nils-Eric Sandberg