Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag29.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Hur stark är ekonomin?

Kan statsbudgetens saldo användas som mått på ekonomins styrka?

Publicerad: 25 Oktober 2018, 04:00

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


En del av den ekonomiska debatten handlar, begripligt nog, om den svenska ekonomins styrka. I vilket skick är vi?
Finansministern använder som mått saldot i statsbudgeten. Och den visar överskott. De senaste siffrorna antyder cirka drygt 4 promille av BNP.
Men kan statsbudgetens saldo användas som mått på ekonomins styrka? Nej. Drygt hälften av den totala ekonomin ligger utanför statsbudgeten. Det avgörande är hur de totala resurserna i ekonomin används. Detta mäter vi i samhällsekonomiska kalkyler, som ofta avviker starkt från de statsfinansiella.

Påfrestningar på kommunerna

Till detta kommer de påfrestningar på kommunerna som följer av den enorma invandringen. Problemet är ju att en stor del av invandrarna inte arbetar. Orsakerna är, förenklat, två: Sverige har en reglerad arbetsmarknad och OECD:s högsta ingångslöner. Detta är en följd av LO:s grepp om lönebildningen. Nästa orsak: Vi har ett extremt generöst bidragssystem. Kombinationen innebär att invandrarna inte har möjlighet att få arbete, och även om möjligheten kommer har de inga incitament att arbeta – bidragen betalas ju ut.
Den enorma bidragsbördan måste tas med som minuspost i analysen av svensk ekonomi.
Ett annat mått är investeringskvoten, det vill säga investeringarna som andel av BNP. Den låg på 1960-talet på 24–25 procent och var en viktig förklaring till att BNP då ökade med 4,6 procent per år, i genomsnitt. På 1970-talet, då facket och politikerna styrde svensk ekonomi efter bästa förstånd, föll kvoten till 13–14 procent. På den nivån räcker investeringarna bara för att ersätta förslitningen av kapitalet. Det blir alltså ingen nettoökning.

Investeringar i humankapital svårberäknade

Investeringskvoten är nu cirka 19 procent. Till det ska läggas de investeringar i humankapital vi gör via högre teknisk utbildning, men de är svårberäknade.
Det vanligaste begreppet är BNP-ökningen, det vill säga bruttonationalproduktens tillväxt. Detta missförstås ofta som ett mått på volym, eller resursförbrukning. Men det är mått på värdet av BNP.
Men det bör preciseras. BNP korrigerat för nettot mot utlandet blir BNI, bruttonationalinkomsten. Den är nu hygglig, eftersom vi har ett överskott i bytesbalansen. Om vi korrigerar BNP för både utlandsnettot och de investeringar som ersätter förslitningen av kapitalet får vi nettonationalinkomsten. Det är den, per capita, som är det relevanta måttet på grunden för välståndet.

Nils-Eric Sandberg

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.