Kajsa Hessel: Hur kan jag få honom att göra som jag vill?

Måndag morgon i vinter-Sverige. ”Dags att vakna!” ropar jag till 14-åringen, men han verkar inte hålla med. Medan jag borstar tänderna och samlar jobbgrejer skäller jag mot hans rum: ”Nu måste du komma upp!” Jag försöker väcka honom en, två, nej sjuttiofemton gånger, innan han till slut lyder order och försöker hinna i tid till skolan.

Går det att förändra det beteendet? Hur kan jag få honom att… ja, börja göra som jag vill? Det är ju för HANS skull jag tjatar och slänger ur mig halvhjärtade hot. Men ändå funkar det inte.

Nu menar jag inte att ägna den här spalten åt privata bryderier. Men jag slås ofta av att den sortens vardagsproblem har många likheter med andra (större) förändringsarbeten. Det handlar ju så ofta om att bryta invanda mönster – och om att söka rätt metoder för att göra det.

Förändringsarbete

Går det, till exempel, att förändra problemet med mutor inom samhällsbyggnad? Hur ska vår bransch bli fri från korruption, diskriminering och olyckor?

Inom samhällsbyggnad kan nog de flesta vara överens om tre saker:

1. Våra lagar och regler ska alltid följas av alla.

2. För att det ska bli möjligt krävs bra kontrollsystem, som upptäcker om fel begås.

3. För att undvika att fel begås krävs ett förebyggande arbete.

Det är på den tredje punkten som det blir riktigt intressant. För vilket förebyggande arbete funkar bäst?

Historiskt har byggbranschens metod varit det som beteendevetenskapen kallar ”negativ förstärkning”. Alltså att varna för allt obehagligt som kan hända om du gör fel: du kan få böter, du kan bli av med jobbet, du kan råka ut för något fruktansvärt – men om du gör allt rätt ska du nog slippa det. Motsatsen kallas ”positiv förstärkning” och handlar om att identifiera och uppmuntra saker som görs bra. Vilket har visat sig vara det mest effektiva sättet att förändra andras beteenden.

Dags för positiv förstärkning

I mitt vältummade exemplar av boken Beteendebaserad säkerhet beskrivs hur vi människor har två olika drivkrafter när vi gör saker: antingen tror vi oss få ut något bra (till exempel beröm, trivsel eller pengar), eller så vill vi slippa något dåligt (skäll, dålig stämning, böter). När den första drivkraften är starkast blir allt mycket roligare, enklare och bättre.

Följer du varenda säkerhetsföreskrift till punkt och pricka hela måndagen? Bra! Hela tisdagen också? Jättebra! Och hela onsdagen? Fantastiskt! Och hela torsdagen? Fenomenalt! Och sedan slarvar du med något litet i slutet av fredagen? Dåligt! Men vad kan få dig mest peppad och motiverad att göra allt rätt nästa vecka? Att du får positiv respons på de fyra perfekta dagarna, eller att den enda feedbacken du får är en åthutning för fredagsslarvet?

Det här är ett tankesätt som tar tid att öva in (jag misslyckas varje morgon), men det går att applicera på så mycket och kan användas av oss alla.

Nu har vår bransch testat den negativa förstärkningen i några hundra år. Det har inte funkat så bra. I närtid har varken dödsolyckorna eller korruptionen minskat – snarare tvärtom. Så vilken tur att vi kan lära nytt! Låt oss testa att uppmärksamma varandras säkra, schysta och etiska beteenden lite mer. Det kanske inte gör någon skillnad alls? Det kanske fungerar helt fantastiskt? Vi kan väl ge det ett par hundra år och utvärdera efter det.

Kajsa Hessel, vd, Svensk Byggtjänst