Nomi Melin Lundgren: Kollektivet lever än

Varannan helg var kollektivboende hos pappa och hans sambo i Rönninge. Där var maten vegetarisk och man fick hjälpa till med disken, men några stormöten med botgöring som i kollektivet Stjernberg i Kerstin Ekmans roman var det inte tal om.

Vid sidan av personliga drömmar om det småskaliga och närproducerade är det i dag precis som för 50 år sedan yttre faktorer som driver på för gemensamma lösningar.

Läs mer: Ekonomen om stöd till byggandet: "Inte högst upp på prio-listan"

1970-talets oljekris fick den tidens uppvärmningskostnader att skena på samma sätt som Putins invasion av Ukraina fick dagens energipriser att skjuta i höjden. Då som nu kom propåer från staten om att minska elkonsumtionen. En kort period under 1974 infördes till och med ransoneringar. Så långt gick det inte vintern 2023 och huruvida situationen nu leder till en utdragen lågkonjunktur precis som för 50 år sedan återstår se.

Vi har i dag levt med begreppet delningsekonomi i tio år och i var och varannan bostadsförening finns det bilpooler, odlingslotter och bredbandsfiber och i våra ledningar kan vi inom kort ha gemensamhets-el. I en artikel i Fastighetsnytt (nr 6 2022) beskrivs det som en ny folkrörelse, en energilösning som tar två flugor i samma smäll: minskade elkostnader och sänkta koldioxidutsläpp för den egna föreningen.

Läs mer: Byggbranschens omöjliga ekvation

Och det finns EU-pengar att söka för detta. För drygt ett år sedan lämnade föreningen där jag bor in en ansökan som nu har beviljats stöd för våra fastigheter. De har energiklass G, så det finns en del att göra. Under två år ska 300 lägenheter få bättre isolering kring fönster och balkong, frånluftsåtervinning, solceller och, just det, gemensamhets-el. Totalt ska föreningens primärenergibehov minska med minst 20 procent, men förväntan ligger på hela 42 procent.

Precis som i hippiekollektiven på 1970-talet kan det kollektiva ägandet skapa nya möjligheter i dag

Och min bostadsrättsförening är inte ensam. I grannföreningen har solcellerna på taket redan börjat monteras fast. Så om marknaden för nya bostäder just nu är trög, ser det betydligt bättre ut för renovering i det befintliga beståndet.

Så fel av mig! Kollektivet som organiseringsform är inte död – precis som i hippiekollektiven på 1970-talet kan det kollektiva ägandet skapa nya möjligheter i dag.

Även om det nog var lite si och så med självhushållningen så blev mamma och jag kvar i Hemskogen i 15 år och mamma håller fortfarande ut. Men det var inte ett kollektiv förstås, utan bara mamma och jag, några höns, en gris, en get, några får och fem katter.

Nomi Melin Lundgren är redaktör på Byggindustrin och är sedan gymnasietiden inbiten stadsbo men med längtan ut i skogen emellanåt