Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag03.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

"Konsten att bygga attraktivt"

Nils-Eric Sandberg minns ett samtal med amerikanen som älskade Vällingby.

Publicerad: 14 April 2016, 08:27

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

bostadsutvecklingstadsbyggnad

I en av Sveriges vackraste städer, med stort strandområde mot Mälaren, fanns bara ett hus med sjöutsikt. Det var fängelset. Jag förmodar att banditerna var belåtna.

På en rundresa i USA fick jag ett samtal med mannen som var chef för den myndighet som organiserade kollektivtrafiken i Los Angeles. Han var mycket härdad. Han hade en gång gästat Stockholm och då kommit till Vällingby, med T-banan.  Han föll nästan i gråt när han fick veta att jag bodde i Vällingby. Oh, that wonderful Vallingby!

Jag fick detta i minnet när jag läste boken ”Så skapas attraktiva städer” (Samhällsförlaget), av forskarna Roland Andersson, Svante Mandell och Mats Wilhelmsson, samtliga vid KTH.

Liberalisera strandskyddet

Roland Andersson, professor i nationalekonomi vid institutionen i fastighetsekonomi på KTH, gjorde en utredning för Västerås.  Han påpekade att staden inte utnyttjade sitt strandområde mot Mälaren: där kunde staden bygga attraktiva bostäder, förklarade Andersson. Men området upptogs av gamla lagerlokaler.

Strandskyddslagen förbjöd bostadsbyggande, trots alla undersökningar som visade att de flesta ville bo nära vattnet, och betala för det. Så enda huset med sjöutsikt var fängelset.

Författarna argumenterar för att stadsbyggarna ska försöka göra städerna mer attraktiva. Vi måste liberalisera strandskyddet – den totala strandlinjen i Sverige medger att alla hushåll teoretiskt kan bo med strandtomt, med viss reservation för Nybroplan.

Attraktiva städer måste ha hygglig infrastruktur och tillgång till högskoleutbildning. Visst, det är viktigt. De amerikanska ekonomerna Solow och Romer har visat att kunskap är den viktigaste tillväxtfaktorn.

Kvantitet, inte kvalitet?

Problemet med Stockholm – och många andra städer – från den här synpunkten är att miljonprogrammet dominerades av tänkande på kvantitet, inte kvalitet. Priskontrollen på byggandet premierade billiga material, höll nere standarden och drev därmed upp framtida kostnader för drift och underhåll.

Järvafältets unika natur utnyttjades inte för en varierad bebyggelse med parkinslag. Utan vi fick mängder av sovstäder med tolvvåningshus i långa rader – utan infrastruktur, butiker, bibliotek. Bakom låg politiska beslut. De som bestämde över bostadsbyggandet ansåg att alla skulle bo i en allmännyttig trerummare, på åttonde våningen. Så blev det.

Boken är något för stadsbyggarna att läsa och begrunda, om de har tid och läggning för sådan verksamhet.

Nils-Eric Sandberg

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.