Krönika
"Konsten att dra in pengar"
"Viktigt att skilja på skattebas och skattesats", skriver Nils-Eric Sandberg.
Publicerad: 20 oktober 2014, 07:49
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
För att få intellektuell klarhet – för dem som nu är intresserade av ett så flyktigt fenomen – skiljer man i den ekonomiska analysen mellan skattebas och skattesats. Skattebas är den ekonomiska storhet skatten tas ut på – det vill säga inkomst, konsumtion, investeringar. Skattesats är den procent av storheten som tas in i skatt.
Skillnaden är avgörande för all ekonomisk logik, och därför nästan okänd i den politiska debatten. 20 procent på 100 är inte mer än 10 procent på 200, rent matematiskt. Men försök förklara detta för någon som sitter i finansutskottet! Det blir inte lätt.
Nu ska, så småningom, trängselskatter finansiera bland annat Förbifarten i Stockholm, kanske också t-banebyggen. Och den nya regeringen vill dra in pengar med miljöskatter, det vill säga skatter på skadliga ämnen.
Här ligger ett allvarligt missförstånd.
Skatter som ska ge stabila intäkter måste tas ut på stabila skattebaser – det vill säga baser som inte minskar när de beskattas. Skatter som ska begränsa skadliga vanor – bilkörning, snusande, vin till lördagsmiddagen – måste tas ut på baser som är känsliga och därför minskar när skatten stiger. På ekonomispråk: på varor och beteenden som har hög priskänslighet.
Trängselavgifter har som huvudsyfte att minska bilkörningen. Det förutsätter att bilismen är priskänslig, det vill säga att den minskar när bilisterna tvingas betala trängselskatt. Detta innebär att när skatten stiger minskar bilåkandet; då reduceras skattebasen; och då minskar skatteintäkterna.
Teorin bakom trängselavgifter finns klargjord i en stor utrednng, ”The Economics of Road User Charges”, av den engelske ekonomen Alan A Walters, 1968. Han var rådgivare till Margaret Thatcher.
Teorin säger, kortfattat, att trängselavgifter ska reducera bilismen. I den mån de är effektiva kommer de att minska skattebasen, och därmed minskar skatteintäkterna. De kan alltså inte användas för stabil finansiering av långsiktiga investeringar.
En alternativ användning, enligt Walters, är att intäkterna ska kompensera trafikstörda för buller, förseningar etc. Då går pengarna dit, inte till nya vägbyggen.
Väginvesteringar ska finansieras med skatter på stabila baser – exempelvis bensin. Effektiva trängselavgifter reducerar skattebaserna.
Ska detta vara så svårt att räkna ut för en regering med 24 medlemmar som alla har grundskolekompetens?
Nils-Eric Sandberg
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.