Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag08.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

"Liten duva stjälper ofta stort lass"

Om paralleller mellan att våra vilda djur och att utveckla branschen.

Publicerad: 21 Februari 2019, 09:51


Då jag var liten var jag en hjälpsam pojke med stort hjärta. Det finns väl inga konkreta bevis för att jag hjälpte äldre damer över gatan, men det finns å andra sidan ingenting som direkt motbevisar att jag faktiskt kan ha gjort det. En hyvens pojk som ofta räddade och hjälpte djur. Åtminstone är det den bilden jag gärna vill lyfta fram i efterhand.

Men allt det där med empati och annat var naturligtvis innan jag kom att skolas in i byggbranschen. I entreprenörsledet kom jag att lära mig både det ena och det andra, kanske med viss övervikt på det andra … Så lärde jag mig allt om ÄTA-arbeten, möjligen med undantag av att A:et står för avgående arbeten.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Ibland, men inte alltid

Genom åren har jag fascinerats av alla möjligheter att utveckla branschen. Tillsammans med stora och små organisationer går det att sätta upp en inspirerande målbild var man vill vara, att sedan ärligt analysera vad man har för utgångspunkt, varpå det därefter går att driva ett förändringsarbete efter en realistisk handlingsplan. Branschen utvecklas ständigt, det finns mycket spännande att göra. Men ibland kan organisationer inte riktigt uttrycka sina behov. Ibland kan man hjälpas åt att se vad som behöver göras. Men inte alltid.

Då jag var liten tog jag hand om djur, som jag ville hjälpa. Det var en gång en kattunge, som jag hittade. En dag en kopparorm, en gång en mullvad och vid ett tillfälle matade jag en kanin-unge vecka efter vecka. Alla dessa djur tillgodogjorde sig hjälpen och lämnade min omvård friska och starka. Men så var det duvan.

Duvan ville inte ha

Duvan var skadad, då jag hittade den. Trots den fick vatten och värme, blev fågeln inte friskare. Tvärtom. Mat: Duvan behövde naturligtvis mat! Så jag försökte envishet mata den. Men duvan ville inte ha. Till slut kom jag på att om jag höll för näbbens små andningshål, så öppnade duvan näbben för att andas. Då tryckte jag raskt in en daggmask. Det funkade. Så höll jag på. Men inte blev den piggare. En dag var duvan död.

Ibland då vissa projekt bland företagen i branschen startas för att öka produktiviteten och för att sänka kostnader kommer jag att tänka på duvan. Kommer projekten att lyckas?

Ibland inser man sina misstag i efterhand. Duvor äter inte mask. Duvor är vegetarianer.

Fredrik Friblick

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.