Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

"Männen måste dra ett tyngre lass"

Torun Nilsson ställer ÅF:s initiativ mot regeringens förslag om kvotering.

Publicerad: 23 September 2016, 08:36

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Ökad jämställdhet mellan kvinnor och män är inte bara lönsamhetsdrivande utan också en rättvisefråga. Därför får vänstern ofta innerspår i jämställdhetsdebatten. Patos vinner över till synes snöd vinningslystnad. Men när vänsterns kvoteringsivrande häromveckan råkade ställas mot ett särskilt klokt förslag från näringslivet blev det åter tydligt att ekonomiska drivkrafter är betydligt effektivare än reglering när det gäller rättvisa mellan könen.

Eftersom unga kvinnor i dag tycks slå unga män med hästlängder i allt från utbildning till systematisk jakt på jobb kan jämställdhetsproblemet tyckas löst. Men det är det inte. Kvar finns problemen med ansvaret för familjeprojektet och bristen på förebilder när det gäller kvinnliga makthavare. Fortfarande tar många lovande kvinnliga karriärer stopp på låg nivå och kvinnor fortsätter att känna sig vilsna. Till mansdominerade branscher söker de sig ännu allt för sällan. Byggbranschen är inte ensamt om sitt predikament.

Manligt ansvar för jämställdhet

När Jonas Wiström, vd för teknikkonsulten ÅF, häromveckan i en debattartikel i Dagens Industri zoomade in på frågan om manligt ansvar för jämställdheten var det därför en välgärning.

I dag är bara var fjärde svensk ingenjör kvinna. På chefsnivån ser det ännu sämre ut. Av högre chefer inom tekniktunga företag är endast fem procent kvinnor. Samtidigt är arbetslösheten bland ingenjörer låg, ett dilemma för arbetsgivare när de ska förhandla och leta talanger, kanske även i byggindustrin? Skriverierna om Ericsson illustrerar problemet. Att facket vågar spela ut så hårt när ledningen strukturerar om beror på att medlemmarna vet att de kan få jobb på annat håll.

Bästa sättet för arbetsgivarna att öka sin makt är att locka fler kvinnor till ingenjörsyrket. Men för det krävs fler kvinnliga chefer i tekniktunga branscher, fler förebilder. Alltså ett sorts moment 22: utan förebilder färre nya kvinnor, utan kvinnor inga nya förebilder.

Ställs mot regeringens utspel

ÅF:s plan är att vädja till männen och bilda ett nätverk för att fånga upp kvinnliga talanger. Var och en ska tipsa om minst en kvalificerad kvinnlig kandidat. Om ÅF-ledningen lyckas är potentialen stor, det vet alla som har räknat på nätverkseffekter: fler kvinnliga chefer i teknikbranscher som i sin tur får fler unga kvinnor att drömma om att bli som dem och så vidare.

Mot detta ska ställas regeringens utspel om kvoteringslag, det vill säga minst 40 procent av vardera könet i styrelserna i börsbolag och statliga.

Läs mer: Byggföretag missar kravet i nytt lagförslag.

Det känns både senfärdigt och ohederligt. För det första är många bolag redan på god väg att nå målet.

För det andra riskerar kvoteringsfrågan att skymma bristen på kvinnliga chefer. Ändå är det de som till sist kommer att spräcka glastaket. Styrelseledamöter är anonyma, chefer är publika och operativa. Omslagsbilden på Di Weekend för några veckor sedan säger fler än tusen ord: glad, säker och engagerad tonar Ericssons forskningschef Sara Mazur fram. Vem vill inte bli som hon?

Det är synd när politisk plakatpolitik kommer i vägen för verkligheten, det bäddar för okunskap och fortsatt orättvisa.

Torun Nilsson

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.