"Något att inte lita på"

På åttiotalet visade statstelevisionen en serie som hette ”Lösa förbindelser”.  Den handlade om en grupp personer som skötte sina privatliv helt ostörda av normer. Alla relationer ändrades ständigt. Alla låg med alla, med ”hela havet stormar” som enda urskiljbar princip.

Min gode vän Peter Stein och jag skrev en bok om behovet av någon fast norm för långsiktiga ekonomiska beslut. Vi utgick från TV-serien som en passande analogi för svensk politik.

De fasta normer vi pläderade för fann vi bara i teorin. Verkligheten avvek markant från detta orealistiska mål.

Några gånger kring 1980 mötte jag i debatter Ants Nuder, expert i bostadsdepartementet och bostadspolitikens mastermind. Han föreslog och genomförde ständigt ändringar i de komplicerade regelsystemen. Jag invände att hushållen behövde stabila och förutsebara regler för att kunna planera sin ekonomi på lång sikt. Nuder ansåg att jag missförstått bostadspolitikens grundtanke, och förklarade för mig: Regeringen vill kunna ändra alla boendekostnader månad för månad.

Det avgörande var vilken fördelning regeringen ville ha. Att regeringen kunde ta någon hänsyn till vad de boende ville var för Nuder en helt främmande tanke.

För vanliga människor är bostadsköpet den största och mest långsiktiga investeringen. Alltså måste de veta hur reglerna fungerar under lång tid framåt.

Marknaden är alltid osäker; marknadsekonomin är ett ekonomiskt laboratorium med ständiga experiment med varierande önskemål och priser. Det kan vi överleva – inte alltid, men förvånansvärt ofta. Dock förutsätter det att det politiska regelsystemet har något minimum av transparens och pålitlighet.

Vi måste skilja mellan fasta och rörliga kostnader. Långsiktiga investeringar, i säg bostäder och kärnkraftverk, är dyra att bygga; den fasta kostnaden är hög. När investeringen väl är klar är kostnaden på marginalen, det vill säga den rörliga kostnaden, låg. Men den ekonomiska ekvationen fungerar endast om företagen via prissättningen kan få tillbaka pengarna, och därmed finansiera den fasta kostnaden. Detta förutsätter att staten inte via skatter går in och lägger beslag på en del av avkastningen.

Men nu har regeringen beslutat höja skatten på kärnkraft ytterligare, med 16,78 procent. Ringhals ska stänga två reaktorer.

Investerarna måste begränsa sitt långsiktiga perspektiv till ett par veckor i sänder.

Nils-Eric Sandberg