Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

När bubblor brister

Småhusägarna bör behålla livsmodet.

Publicerad: 9 november 2017, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


När brister bostadsbubblan?  Fler lånar ju mer och mer till bostadsköp. Så smällen kommer nog snart.

Detta har varit ett återkommande tema i bland annat Svenska Dagbladets näringslivssektion, en lång tid. Den som har lån i huset och läser tidningens artiklar förlorar snart livsmodet.

Låt oss först ta en titt i litteraturen – mycket enkelt för dem som hittar vägen till sin bokhylla. Det dominerande uppslagsverket ”Palgrave – a Dictionary of Economics”, definierar bubbla som en kraftig ökning av tillgångspriser – på fastigheter och/eller aktier-som skapar förväntningar om framtida prisökningar. Spekulanterna blir mer intresserade av dessa förväntningar än av de underliggande inkomsterna, dvs hyror och utdelningar.

Det mest kända internationella verket är den amerikanske ekonomen Charles Kindlebergers ”Manias, Panics, Crashes – A History of Financial Crises”. På svenska har vi Erik Lundbergs ”Ekonomiska kriser förr och nu”, och Johan A Lybecks ”Finansiella kriser förr och nu”.

Från tulpankraschen och framåt

Kindleberger går igenom drygt 30 kriser, från tulpankraschen 1636 och framåt.  Lybeck koncentrerar sig på krisen 1991–94. Finns nu risk att den går i repris? En titt i historien. Kreditmarknaden avreglerades plötsligt i oktober 1985. Först då fick bankerna låna upp och låna ut. Krediterna flödade. Fastighetspriserna steg våldsamt. De finansierades av finansbolagen, som i annonser utlovade lån till 100 procent av marknadsvärdet. Spekulationen byggde på förväntningar om stigande fastighetspriser, men hade dåligt stöd i underliggande hyresintäkter.

Problemet var att vi hade fast växelkurs och en totalt inkompetent riksbankschef som ville bevara denna kurs med allt högre räntor. Sverige hade devalverat så många gånger att ingen trodde på växelkursen. Samtidigt försvann inflationen. Följden blev realräntor på 15–20 procent. De fungerade som strypsnaror på företagen.

Fastighetsbolag och småningom finansbolag gick i konkurs. Men hushållen klarade sig. Visserligen föll marknadspriserna ibland under belåningen. Men bankerna insåg att om de skulle kräva in mellanskillnaden skulle de sänka delar av bostadsmarknaden. Så de satt stilla i båten. Det helt avgörande var att låntagarna kunde betala räntorna.

Det bör gå likadant nu. Den fasta växelkursen är borta. Så jag tycker att småhusägarna ska behålla livsmodet.

Nils-Eric Sandberg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.