Nonchalansen gör mig rädd

Jag rensar bland mina tidningsklipp och får fram en SvD-artikel från den 18 mars 2016. Säpo har presenterat sin årsbok för 2015. Rubriken lyder: ”Säpo varnar för outsourcing”. Vid presskonferensen framhåller Säpo att säkerhetsskyddet brister i många myndigheter: ”Verksamheterna dit många skyddsvärden outsourcas, exempelvis IT-drift, blir intressanta måltavlor för olika hotaktörer. Det kan gälla kontraspionage och främmande makt, men även andra.”

Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, förtydligar:  ”Outsourcing kan innebära att kritiska samhällsfunktioner blottläggs för aktörer som har en fientlig avsikt, allt från kommersiella konkurrenter, rent kriminella organisationer till terrorister och stater med fientlig avsikt att skada eller manipulera. Det kan få mycket långtgående konsekvenser.”

Få intresserade

Då var det få som intresserade sig för säkerhetsskyddet. Journalisterna ville hellre prata om den felaktigt terrormisstänkta 22-åring som sedermera återfanns i en lägenhet i Boliden, med namnplåt på dörren och öppen Facebook-profil.

I dag är det svårt att läsa artikeln utan att överväldigas av den frustration medarbetarna måste ha känt då Säpo uppenbarligen slagit på alla varningslampor utan att någon reagerat. Uttalandena handlar ju naturligtvis om Transportstyrelsen och de häpnadsväckande interiörer av försumlighet, maktmissbruk, mörkläggningsförsök, inkompetens och ansvarsflykt som nu vecklas ut inför våra ögon.

Transportstyrelsens GD, Maria Ågren, hade inte suttit mer än två månader innan hon fick upphandlingen av IT-stödet i sitt knä. Det är lätt att förstå om hon känt press att prestera. Hon är inte en politisk broiler, har inte en ryggdunkarkarriär att tacka för utnämningen. Men hon var heller inte någon duvunge i myndighetssammanhang. Dessförinnan hade hon varit chef för både SMHI och Naturvårdsverket.

Så hur kommer det sig att hon ändå med berått mod fattade beslut som bryter mot svensk lag – ”avstegen”?  Vem hade sanktionerat en sådan överträdelse? Om detta kommer vi förhoppningsvis få veta framöver.

Men det är en annan händelse som oroar mig.

Säpo var uppenbarligen tidigt Transportstyrelsen på spåren. Redan sommaren 2015 varnade man för riskerna med att fullfölja upphandlingen. Ändå lät Transportstyrelsen det ske.

Hur är det möjligt?

Hur är det ens möjligt att Transportstyrelsen så flagrant kan nonchalera Säpo i frågor som rör rikets säkerhet? Hur är man navlad om man inte omedelbart ställer sig i givakt och slår till alla nödbromsar om Säpo knackar på?

Vi lever i en säkerhetspolitiskt skakig omvärld med desinformationskampanjer, hackerattacker och cyberkrigföring.  Livsviktiga försörjningssystem kan slås ut med hjälp av några knapptryckningar, valresultat manipuleras, falsk information vältras ut.

Så hur många fler myndigheter har vi som tycker att varningar från Säpo kan behandlas som vilken randanmärkning i marginalen som helst?

Detta gör mig rädd på riktigt.

Pernilla Ström