Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Ös ur dig din svärta på papper

Det råder brist på journalister. Det är allvarligt av många skäl.

Publicerad: 8 juni 2017, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


I sommar kommer ett antal tidningar få svårt att fylla spalterna. Det råder brist på journalister. Det är allvarligt av många skäl.

En anledning är tidningskrisen. Redaktioner har stängt ner, journalister har blivit kommunikatörer. Färre söker sig till journalistutbildningarna. Utbudet av journalister har minskat.

En annan anledning är hat- och hotvågen som bara tycks tillta i styrka.  När jag själv började som journalist för 35 år sedan fanns inga sociala medier. Visst hände det att man fick ilskna läsarreaktioner, nedtecknade på vitt papper i prydlig piktur.  Med tiden lärde man sig att sortera: de utan namnunderskrift gick olästa rakt ner i papperskorgen, de som hade en avsändare fick ett kortfattat skriftligt svar.  Ilskan hann lägga sig medan man skrev.
När Internet slog igenom och avståndet mellan tanke och handling kortades, ökade visserligen volymerna i inkorgen. Men det var alltjämt hanterligt. Och tonen i mejlen var mestadels hyfsad.

Så inte längre i dag. Tidningarna har fått bomma igen sina kommentarfält sedan de blivit tummelplats för allehanda ljusskygga individer.  Skribenter berättar om hur de utsätts för grova hot och vidriga hatkommentarer. Andra vittnar om hur de har kommit att undvika att skriva om vissa ämnen eftersom de lärt vilka kloakflöden som då öppnas. Tillvänjningen har gått snabbt.

Häromåret gav sig Robert Aschberg ut i tv-serien ”Trolljägarna” och konfronterade nättroll med kommentarer de hade spridit. Det var beklämmande att se.  Nyligen kom också ett par fällande domar där journalister på tidningen Aftonbladet hade utsatts för grova hot. De åtalade hade, vad jag förstår, spårats via IP-adresser.

Nättrollet var professor

Men det är inte bara människor på samhällets skuggsida som i skydd av anonymiteten laddar tangentbordet med oresonligt hat.  För en tid sedan gjorde jag en kommentar i en Facebook-tråd om det franska presidentvalet. Jag noterade att mer än var femte väljare, som sade sig sympatisera med den yttersta vänstern, uppgav att de hade röstat på högerextrema Marine Le Pen i andra valomgången. Det var en ganska oskyldig kommentar. Men jag fick ett fullständigt vettlöst personligt påhopp i retur.  Jag googlade personen – och höll på att ramla av stolen. Nättrollet visade sig vara professor vid Lunds Universitet.

Jag vet inte riktigt hur vi har hamnat här – men jag tycker det är illa. När tidningarna får svårt att rekrytera, när journalister belägger sig med självcensur och när till och med högutbildade akademiker tycker att det är acceptabelt att häva ur sig invektiv och förklenande omdömen – då har det gått alldeles för långt.  Så kanske att vi alla lite till mans behöver försöka se till att hyfsa debatten?

Så när sinnet rinner framför skärmen – och aggressionen ligger bara ett knapptryck bort: Ta en paus. Dra tre djupa andetag. Drick ett glas vatten. Känns det fortfarande viktigt att förklara att ”hen är en idiot”?

Skriv i så fall hellre ett brev.

Pernilla Ström

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News