Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

"Räkna samhällsekonomiskt"

Nils-Eric Sandberg uppmanar till att genomföra en samhällsekonomisk kalkyl.

Publicerad: 21 augusti 2015, 08:41

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

bostadsutvecklingbostadsbristbostadspolitikbostadspolitik

Vi bygger för lite – och har gjort så sedan 1991. Med tanke på den stora invandringen går bostadsförsörjningen mot en katastrof: vi får en enorm trångboddhet i invandrarorterna. Och de höga skatterna på flyttning hindrar rörlighet och därmed ett rationellt utnyttjande av bostadsbeståndet. Det är kanske det allvarligaste – nybyggandet är mindre än 1 procent av beståndet.

Grundproblemet, enligt vad jag förstår, efter att ha forskat om bostadspolitik ett yrkesliv, är att regeringarna, alla sorter, inte kan skilja mellan statsfinansiella och samhällsekonomiska kalkyler.

Den statsfinansiella kalkylen handlar om nettot mellan inkomster och utgifter i den offentliga sektorn. När saldot går mot minus vill politikerna höja skatterna – som nu. Löneskatten ska fördubblas på ungdomar 18–26 år. De som fyllt 65 ska få en extra löneskatt. Allt för att regeringen ska finansiera ökade sjukskrivningar.

Den samhällsekonomiska kalkylen handlar om hur de totala resurserna i ekonomin växer, och används. Det är det som är det intressanta.

BNP, det vill säga det totala värdet av all produktion, är nu cirka 3 700 miljarder kronor. Antag att vi får en tillväxt om 3 procent. Då ökar BNP med cirka 112 miljarder kronor. 44 procent av detta, cirka 49 miljarder kronor, går in i de offentliga budgetarna. Så om regeringen vill ha ökade skatteintäkter är bästa sättet att föra en politik som leder till ökad tillväxt.

Tillväxt är inte, som miljöpartisterna tror, resursförbrukning. Utan tillväxt är värdeökning, alltså stigande inkomster. Tillväxt är en skapande process. Den viktigaste tillväxtfaktorn är kunskap. Och Sveriges BNP består till 73 procent av tjänster.

Om ekonomin får tillväxt, det vill säga ökade inkomster, ökar automatiskt skatteintäkterna – utan att skattesatserna behöver höjas.

Men tillväxt är beroende på de ekonomiska villkoren. Ju högre skatt på arbete och investeringar, desto lägre tillväxt. Den amerikanske ekonomen Mirrlees, som en gång fick ett delat ekonomipris, räknade på den optimala skatten, det vill säga den skattesats som maximerar skatteintäkterna utan att sänka BNP. Han fann att den optimala marginalskattesatsen låg på 25 procent.

Sedan 1991 har vi full moms, 25 procent, på bostadsbyggandet. Det drar in pengar till statskassan, tror politikerna – men inte så mycket, eftersom momsen fördyrar byggandet och minskar det.

Om de gör en samhällsekonomisk kalkyl skulle de finna att en reducering av skatterna skulle öka lönsamhet, och därmed investeringar och tillväxt.

Ska detta vara så svårt att förstå?

Nils-Eric Sandberg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News