Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag20.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

"Rätt att dra av räntor"

En beskattning av en intäkt ska balanseras av ett ränteavdrag, tycker Nils-Eric Sandberg.

Publicerad: 6 Maj 2015, 08:54

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

bolånränteavdragamorteringskrav

Får vi behålla ränteavdragen? Det verkar osäkert. Finansministern har i en som vanligt upprörd intervju anklagat Anders Borg för att han inte slopade avdragsrätten. När Finansinspektionen nyligen backade om amorteringskraven – tillfälligt – antydde finansmarknadsministern att regeringen kanske borde ”se över” avdragen. Riksbankschefen har nyligen krävt att de ska avskaffas.

Finansinspektionen har infört ett bo­lånetak och aviserat amorteringsregler. Antag att ränteavdragen avskaffas. Kombinationen av detta kommer att fördyra nya egenägda bostäder, och därmed sänka det redan låga bostadsbyggandet.

Här bara en enkel förklaring om ränte­avdragens innebörd. Från 1913 beskattades småhusen enligt företagsekonomins principer. Alla kostnader var avdragsgilla och ägaren skattade för det lokala hyresvärdet av huset. I detta system ingick som en logisk del avdragsrätt för räntor. De drogs av mot samma marginalskatt som träffade hyresvärdet av huset. Denna symmetri mellan intäktssida och utgiftssida – det vill säga mellan skatt och avdrag – har varit en central punkt i en fungerande beskattning.

1953 förenklades småhusbeskattningen – endast räntor blev avdragsgilla, och hyresvärdet gjordes om till en schablonintäkt.

Småningom ökade avdragseffekterna. Förförklaringarna var två. Marginalskatterna steg våldsamt – på sjuttiotalet fick vanliga löntagare 70 procents marginalskatt. Vidare gick inflationstakten upp till 10-procents­nivån. Därmed steg räntorna och avdragseffekterna.

Inflationen blev 10 procent, räntan 12. 10 procentenheter av räntan blev då en kompensation till långivaren för att realvärdet av lånet minskat. Och denna del av räntan fungerade som en real amortering på lånet. Och denna reala amortering blev avdragsgill mot hög marginalskatt. Här låg ett grovt fel. Men det berodde inte på avdragsrätten, utan på att skatten och lånereglerna inte var justerade för inflationen.

En beskattning av en intäkt ska balanseras av ett ränteavdrag – låt vara att symmetrin efter alla skatteförändringar nu när bruten. Men ränteavdraget är ingen subvention, utan en periodisering av kostnaderna – när lånen är nedamorterade återbetalas avdragen via nettoskatten på husen.

Räntor på lån till konsumtion, bilar och segelbåtar och sådant, balanseras inte av någon skatt. Räntorna på sådana lån bör inte vara avdragsgilla.

Kan inte finansdepartementet räkna ut detta?

Nils-Eric Sandberg

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.