Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag22.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

”Rätta till bilden av glesbygden”

Torun Nilsson tycker att vi matas med felaktig bild av glesbygdsproblematiken.

Publicerad: 16 Mars 2017, 09:07

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Först är det nedläggningen av förlossningsvården i Sollefteå. Media fylls av rapporter om oroliga som väntar barn och senare av en uppskakande beskrivning av födsel i minusgrader längs vägkanten. Hanne Kjöller, journalist och författare, är en av få som vågar tala kostnader och rimlighet i SVT Aktuellt.

Lite senare är det dags för klassiskt reportage om nedlagda affärer och besvikna äldre på en allt ödsligare glesbygd, följt av sedvanlig intervju med sittande landsbygdsminister om hur man ska få hela Sverige att leva.

Bilden befästs

Bilden som vi har matats med sedan barnsben befästs: Att storstaden, läs Stockholm, växer på landsbygdens bekostnad, att det är omöjligt att få landsbygden att leva och att det är synd om dem som bor kvar, så synd att det till och med är begripligt om de numera sympatiserar med populistiska partier – här liksom i Storbritannien, USA och Frankrike.

Problemet är att bilden inte stämmer, inte i Sverige och kanske inte på andra håll heller. En färsk rapport från IVA, Den urbana utvecklingens drivkrafter och konsekvenser, understryker det.

Kartan ritas om

Visst finns det avfolkningsbygder och glesbygdsproblem, men också dynamiska storstadsregioner som brer ut sig över allt större områden och omfattar inte bara alltmer livskraftiga tätorter utan också kringliggande landsbygdsområden. När kunskaper och pendlingsmöjligheter ersätter råvaror och industrianläggningar som drivkraft ritas kartan över Sverige om. Det är alltså bara vissa delar av landsbygden som avfolkas, och då inte bara till förmån för Stockholm, Göteborg och Malmö utan också för en rad andra orter och tätortsnära landsbygd.

Sett som helhet stod landsbygden, enligt rapporten, netto bara för drygt tio procent av den drygt halva miljon människor som tätorterna växte med åren 2000 till 2010. För resten av ökningen stod nyfödda, äldre som lever längre och, framförallt, inflyttning från utlandet. Trenden har hållit i sig. Mellan 2010 och 2015 växte antalet invånare i tät­orterna med 440 000 men landsbygds-befolkningen minskade bara med 5 400.

Planade ut för 40 år sedan

Alltså, landsbygdsbefolkningen krymper som andel men utvecklingen skiljer sig kraftigt mellan olika delar av landsbygden. Att vi tror något annat beror bland annat på att antalet invånare på landet sjönk oavbrutet i hundra år till följd av industrialiseringen. Vad många inte tagit till sig är att den utvecklingen planade ut redan för 40 år sedan.

Men spelar det någon roll? Problemen för dem som bor i trakter som avfolkas måste ju ändå lösas.

Poängen är att rapporten understryker hur dynamisk den ekonomiska utvecklingen är, hur snabbt förutsättningar kan förändras och förbättras. Den bilden kommer sällan fram. Visst förekommer det reportage om sjudande liv i Mälardalen men oftast fastnar rapporteringen vid eldsjälar i övergivna byar, ensamma äldre, dåliga uppkopplingsmöjligheter och nedläggningar. Eliten i Stockholm mot stackarna på landet. I värsta fall föder pessimismen om landsbygdens framtid mer populism än utvecklingen i sig.

Torun Nilsson

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.