Riksarkitekten påminner oss 
om vilket samhälle vi vill skapa

Är det i år vi börjar resan mot det ”hållbara, jämlika och mindre segregerade samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer” som skissas upp i den nationella arkitekturpolicyn? I årets första Snåret från Svensk Byggtjänst tar vi upp den nya riksarkitektens roll för att nå detta mål.

I studion hos programledare Emma Jonsteg finns riksarkitekten själv: Helena Bjarnegård och även Henrik Modigh, stadsarkitekt i de tre kommunerna Sandviken, Ockelbo och Hofors och Kristian Käll, processledare för social hållbarhet på Älvstranden utveckling i Göteborg.

Visionen om att Sverige bör ha en riksarkitekt väcktes redan i Christer Larssons utredning ”Gestaltad livsmiljö” 2015 och när Boverket i den slutliga arkitekturpropositionen ”Politik för en gestaltad livsmiljö” tre år senare fick ett utökat ansvar för arkitektur blev det naturligt att riksarkitekten hamnade på denna myndighet.

Programledare Emma Jonsteg, Henrik Modigh, stadsarkitekt i de tre kommunerna Sandviken, Ockelbo och Hofors, riksarkitekten själv: Helena Bjarnegård, samt Kristian Käll, processledare för social hållbarhet på Älvstranden utveckling i Göteborg. Foto: Susanne Kronholm

Har jobbat intensivt sen i våras

Helena Bjarnegård är ny på jobbet sedan 1 januari, men Boverket har sedan i våras jobbat intensivt med arkitekturfrågan i åtta uppdragsområden. Riksarkitektens roll blir att samordna arbetet internt, men också externt, mellan berörda myndigheter och aktörer och som ordförande i Rådet för hållbara städer. Enligt Helena Bjarnegård ska hon och Boverket utgöra en samlande kraft som lyssnar efter problem, hittar strukturella hinder att överbrygga och bjuder in till samtal för att många aktörer tillsammans ska nå en förändring.

Kristian Käll välkomnar en riksarkitekt som kan få fler kommuner att skaffa sig visioner och arkitekturpolicys som de Göteborg har i Vision Älvstaden och grönstrategin. Utan den typen av holistiska idéer är det svårt att driva utvecklingsarbete, menar han.

Henrik Modigh har redan använt sig av den nya riksarkitektens existens för att initiera samtal om arkitektur i sina kommuner och se till att frågan blir en angelägenhet för fler än kollegorna på plan- och byggenheten.

I en tid av accelererande bostadskris, inbromsat byggande och ilsken arkitekturdebatt är det väldigt lätt att vara kritisk och jaga fel i alla led. Även riksarkitektens roll har kritiserats – för att vara tandlös. Helena Bjarnegård tycker kritik är viktigt, men att det också är viktigt att kunna gå vidare från kritiken och börja söka nya lösningar, eftersom de gamla uppenbarligen inte fungerat.

Foto: Naima Callenberg

Men kan Helena Bjarnegård svinga sitt trollspö och få hela den brokiga samhällsbyggnadsbranschen att i ett slag börja jobba enat mot ett bättre och mer välbyggt Sverige? Nej, det låter ju lite för bra för att vara sant.

Men samtidigt ska man inte underskatta styrkan i att någon nu tydligt fått uppgiften att vara den samlande kraften för arbetet med arkitektur och gestaltning.

Riksarkitekten kan bli den som för oss tillbaka från våra eventuella förbehåll, egenintressen och irrfärder i det dagliga uppdraget och den som ständigt påminner oss om vart vi är på väg och vad vi vill egentligen vill skapa: Ett samhälle som håller för oss alla, länge. Och som hon själv säger: Platser där form, funktion och sinnlighet samexisterar.

Erik Kalmaru