Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Anders Siljevall: ”Rör inte mina byggfrågor!”

2021 var året då byggindustrins frågor blev sprängstoff i den politiska debatten. Detta har så klart gjort mig fruktansvärt irriterad, skriver Byggindustrins krönikör Anders Siljevall.

Publicerad: 5 november 2021, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Byggindustrins reporter Anders Siljevall har med fasa bevittnat vad som händer när byggbranschens frågor når den dagliga debatten.

Foto: Joakim Kröger


Ämnen i artikeln:

bostadspolitikCementa

Det började med förslaget om fri hyressättning i nyproduktion som skickade Sverige in i regeringskris. Visst var debatten en frisk fläkt efter alla år där reformer på bostadsmarknaden har varit ”no go zone” för samtliga politiker. Frågorna har ansetts vara alltför omfattande, känsliga och inget man vinner val på.

En kort tid diskuterades sakfrågan och många var de som försökte reda ut vad marknadshyror är och inte är. Men när Sverige väl hade kastats in i regeringskris och hot om extraval – var inte sakfrågan plötsligt bortglömd som en sommarkatt till förmån för den allmänna spelteorin kring regeringsmakten.

Semestern hann inte ta slut innan nästa byggfråga tog över debatten. Den hotande cementkrisen gjorde att inget var sig likt längre. Svenskt Näringsliv ropade efter statligt ingripande. Regeringen körde över kontrollmyndighet och domstol. Farbröder på Facebook hånade regeringen för att den ställt till det och en annan del av internet hånade industrin för sin yrvakna panik.

Att följa cementdebatten i riksmedia är minst sagt tufft. Det är lätt att få bilden att det här är en situation där alla har gjort fel och ingen har gjort det den ska. Men så är det väl inte?

I ett nischat branschmedium blir det lättare att fördjupa, vrida på resonemangen och hitta ingångar som ett Ekot eller ett Dagens Nyheter varken vill eller förmår att täcka. Problemet är bara att det blir mycket svårare att tränga igenom bruset med en balanserad och mer initierad bevakning när frågan redan har fått ett eget liv i samhällsdebatten.

Men ska jag vara ärlig så är det inte därför jag blir irriterad. Det är något visst med att få ha sina specialintressen för sig själv. När alltför många börjar haka på surdegsbakning, löpning eller balkongodling blir känns det liksom inte lika kul längre. De senaste 1,5 åren har, utöver all tragik, varit en era av mer frigjord tid för många av oss. Det har varit en prövning att varje dag låsa upp telefonen och mötas av ytterligare en person som är nyfrälst inom just mina gamla intressen.

Valåret 2022 närmar sig. Kommer jag att bli bönhörd?

Då har jobbet varit en fristad. Det är utan överdrift ett ett sant nöje att varje dag få fördjupa sig i en så mångfacetterad, viktig och spännande bransch som byggindustrin är. Även om den förtjänar sin plats i rampljuset skulle jag gärna vilja ha den för mig själv.

Valåret 2022 närmar sig. Kommer jag att bli bönhörd? Byggindustrins grillning av riksdagens civilutskott tidigare i höst visade att det är stor enighet över hela den politiska kartan inom de flesta frågorna. Kommunala särkrav eller segregation kopplad till bostadsfrågan kommer inte att skicka Sverige in i en nationell kris. Det skulle vara ROT-avdraget då. Eller kanske strandskyddet – en fråga som det har bubblat om under en längre tid. Men – handen på hjärtat – börjar det inte bli svårt att hävda att just denna reglering skjuter Byggsverige i sank? Risken är väl snarare att det är de presumtiva strandnära byggena som i sinom tid hamnar under ytan?

Som avrundning – några angelägna branschfrågor som jag hoppas att den nationella debatten inte kommer att lägga sin blöta filt över: 

Kan andra entreprenad- och finansieringsformer skapa bättre effektivitet i stora offentliga projekt?

Kommer klimatdeklarationerna bli branschens hållbarhetsräddning eller får de ljusskygga delarna av branschen ett nytt fuskmedel?

Kommer den pågående konsolideringen av branschen ge bolagstrion i topp ökad konkurrens?

Var det bättre förr eller bättre sen?

För den som inte är lättgenerad rekommenderar jag den färska tegelstenen ”Frigjorda tider” av trion Martin Kristenson, Anna-Lena Lodenius och Fredrik af Trampe. Boken skildrar hur rekordåren och de frihetliga vindarna på 60- och 70-talen ledde till att sex och porr blev en naturlig del av mainstreamkulturen och tog de allra märkligaste former. För en sen 80-talist är det svindlande att läsa om frånvaron av puritanism som genomsyrade hela samhället. Samtidigt blir det tydlig det finns mycket i det förgångna som vi gör bäst i att lämna där.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Anders Siljevall

Reporter

anders@byggindustrin.se

Ämnen i artikeln:

bostadspolitikCementa

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.