Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Snart kanske vi pratar som i Snabba cash

Publicerad: 26 maj 2021, 14:32

Nomi Melin Lundgren är redaktör på Byggindustrin.

Foto: Stefan Jellheden

Byggindustrins redaktör Nomi Melin Lundgren reflekterar kring språk och gentrifiering av bostadsområden i nya numret av Byggindustrin.


Ämnen i artikeln:

förortVivallaÖrebroGöteborgLidingö

– Tjoo bre!

– Tjoo mannen! Vad händich?

– Inget, d chill bror.

Det är säkert inte bara hemma hos oss som förortssvenskan, även känd som miljonsvenskan, där bland annat Rinkebysvenska och Rosengårdssvenska ingår, har smugit sig in i vardagen. Efter att ha tillbringat mer tid än vanligt i Netflixland med serier som 4 Blocks och Snabba Cash har mitt eget ordförråd berikats parallellt med ungdomarnas. Det händer att jag fantiserar om vad jag skulle göra om jag vann 25 kaniner på lotto eller kanske bara två kaniner skulle vara en hjälp. Lite para är aldrig fel. 

Netflixserien Snabba Cash utspelar sig i mestadels i Stockholms förorter, men även flådiga miljöer som Oscar Properties Park 79 på Gärdet i Stockholm flimrar förbi. Segregerade miljöer båda två. För segregationen finns inte bara i Rinkeby och Bredäng, den är minst lika markant på Lidingö och i Djursholm – men på ett annorlunda sätt.

På platserna där ovan nämnda tv-serier utspelar sig skjuts folk på gatan, man baxar bilar och minderåriga becknar – men man golar definitivt inte. Helt mishuggeneh om du frågar mig. Wallah!

Den språkliga utveckling som sker i storstadens ytterområden är inget nytt fenomen. I alla tider har vårt sätt att uttrycka oss utvecklats av nya grupper och med tiden införlivas nya ord och uttryck i språket. Ibland sker det parallellt med förändring av hela områden. Gentrifiering.

Den språkliga utveckling som sker i storstadens ytterområden är inget nytt fenomen. I alla tider har vårt sätt att uttrycka oss utvecklats av nya grupper och med tiden införlivas nya ord och uttryck i språket. Ibland sker det parallellt med förändring av hela områden. Gentrifiering. 

Begreppet gentrifiering (av engelskans gentry, ungefär herrskapsklass) myntades 1964 av Ruth Glass i hennes beskrivning av utvecklingen av några områden i centrala London på 60-talet och används inom stadsplanering för att beskriva en process som innebär en en socioekonomisk statushöjning av människor som bor i ett område, samtidigt som den byggda miljön också förändras genom nyinvesteringar i området, till exempel som man försöker göra i området Vivalla i Örebro.

Områden som tidigare varit förslummade befolkats av samhällets utslagna och mindre bemedlade förvandlas till högstatusområden där kvadratmeterpriserna klättrar uppemot – och över – flera 100 000 laxar.

I Per Anders Fogelströms roman Att vakna en dag från 1950, som till stor del utspelar sig bland ungdomar på östra Södermalm i Stockholm, ett område som i tiden ansågs vara en riktig ”no-go-zone” för dåtidens medelklass, följer fyra sidor av förklaringar till slanguttryck som används i boken – för att läsaren ska förstå. Det är roligt att bläddra igenom den listan. Vissa av uttrycken, som på 1950-talet ansågs behöva en förklaring så att den genomsnittliga läsaren skulle förstå, är i dag helt absorberade i det svenska språket. Tjej, kompis, fik, fika, garva, grejer och snut är exempel på ord som inte behöver någon förklaring i dag. Andra ord, känns kanske igen, men känns oerhört daterade som tagna ur en gammal pilsnerfilm: bystan (landet), böna (flicka), gänga (gifta sig), bly (krona) och flukta (titta) är några exempel, medan ytterligare andra ord helt har försvunnit (åtminstone ur min vokabulär): fläta (sparka, slå), fröjda (dansa), gäspar skorpan (är klockan), ribbor (ben) och påttig (berusad).

I dag är östra Södermalm ett riktigt högstatusområde. Du hittar inte en lya under tre kaniner. Likadant i miljonprogramsområdet Drakenberg på ”Knivsöder” där jag bor.

I dag är östra Södermalm ett riktigt högstatusområde. Du hittar inte en lya under tre kaniner. Likadant i miljonprogramsområdet Drakenberg på ”Knivsöder” där jag bor. På 1980-talet krävdes det stake och ett knogjärn i fickan för att våga gå på gatan här, men i dag är det farligaste nog att råka snubbla för att man går och glor (tittar) i mobilen eller som jag går och gräver i min gula becknarväska.

Det farliga språket är helt absorberat av medelklassen. En liknande gentrifieringsprocess har skett i andra svenska städer exempelvis i Kvillebäcken på Hisingen i Göteborg, som av medier och folk som arbetade i trakten fick smeknamnet ”Gazaremsan” främst på grund av den sociala oron i området.

Så när wallah, bre och para har kommit in i svenska akademins ordlista kanske också Husby i Stockholm, Biskopsgården i Göteborg och Rosengård i Malmö har blivit medelklassområden, på samma sätt som Södermalm är i dag. Men både i språket och i stadsmiljön finns berättelserna om det som formade dem kvar. 

Jalla, nu måste jag ta min becknarväska och tagga.

Liten ordlista:

Shoo=tjena

Bre=Bre betyder egentligen ingenting, utan används som förstärkare eller fyllnadsord. Ordet bre har sitt ursprung från Balkan. 

Kanin=miljon (kronor)

Para=pengar

Gitta =dra i väg sticka

Wallah= jag svär vid gud

Baxa=stjäla

Beckna=sälja knark

Gola=Skvallra

Mishuggeneh=galet

Lax=tusenlappar

Jalla=skynda på

Tagga= gå/sticka i väg

 

 

Nomi Melin Lundgren

Redaktör

nomi@byggindustrin.se

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News