Spela fotboll eller bestiga Mount Everest – hur ska man tänka vid partnering?

Partnering har blivit ett alltmer vanligt förekommande arbetssätt i byggentreprenader. Men vad innebär metoden bortom de fina orden om goda relationer och bättre arbetsklimat mellan beställare och entreprenör?

I det senaste avsnittet av Svensk Byggtjänsts podcast Snåret tittar vi närmare på olika entreprenad- och upphandlingsformer och hur begreppet partnering kommer in i processen. Medverkar gör Ulrika Hallengren, utvecklingschef på Wihlborgs Malmö, Ida de Neergaard Ländin, projektchef på NCC och Mårten Frumerie, förvaltningschef på Stockholms Läns Landsting och ansvarig för utbyggnaden av tunnelbanan.

Samtliga gäster konstaterar att det inte finns någon upphandlings- eller entreprenadform som passar en viss typ av projekt bättre än ett annat. Däremot är en del former vanligare bland vissa uppdrag, exempelvis utförandeentreprenader vid infrastrukturprojekt och totalentreprenader vid bostadsrättsbyggen. Vid en totalentreprenad ansvarar entreprenören både för projektering och utförande och har därmed möjlighet att byta ut konsulter, exempelvis arkitekter, under projektets gång.

Foto: Naima Callenberg

Partnering som företeelse har förekommit i svenska byggentreprenader de senaste 10-20 åren med syftet att skapa ett bättre arbetsklimat mellan beställare och entreprenör genom samverkan kring viktiga projektfrågor som teknik, ekonomi, tid, kvalitet och relationer. Det är ingen entreprenadform utan ett sätt att samarbeta på i den entreprenadform som väljs.

Ida de Neergaard Ländin berättar i programmet om renoveringsprojektet Fittja peoples palace i Botkyrka (nominerat till Årets Bygge 2017), där NCC tillsammans med beställaren Botkyrkabyggen och arkitekten Spridd arbetat efter partneringmodellen med målet att både skapa en renoveringsprocess som kan återanvändas och att alla hyresgäster ska kunna bo kvar efter ombyggnaden.

”Samarbetsmässigt blev det ett väldigt gynnsamt projekt där beställaren nu har en färdig arbetsmetod för kommande renoveringar”, konstaterar Ida Ländin.

Ulrika Hallengren, utvecklingschef på Wihlborgs Malmö, Ida de Neergaard Ländin, projektchef på NCC, Emma Jonsteg, programledare och Mårten Frumerie, förvaltningschef på Stockholms Läns Landsting och ansvarig för utbyggnaden av tunnelbanan. Foto: Susanne Kronholm

Ingen garanti

Ulrika Hallengren påpekar dock att partnering inte är någon garanti för en god samverkan i ett byggprojekt:

”Ibland så pratar vi i byggsektorn om att vi bygger ett lag och jämför oss med sporten. Men vi spelar faktiskt ingen jäkla fotbollsmatch för vi har ingen motståndare! Jag ser ett byggprojekt snarare som att bestiga Mount Everest där det gäller att ha med sig rätt personer som kan göra det på ett ansvarsfullt sätt. Partnering handlar om förtroende och då gäller det att förstå att jag själv förlorar mer på att strida – även för mina rättigheter – än vad jag vinner på att lyckas få mina samarbetspartners att sträva mot samma mål.”

Och kanske är det där skon klämmer? Alla pratar om fördelarna med samverkan i byggsektorn och att vi måste bli bättre på att samarbeta. Men färre pratar om att samverkan också innebär en hel del uppoffringar från båda parternas sidor. Är det dags att sluta dribbla med bollen och dra på sig klätterutrustningen istället?

Erik Kalmaru