Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Anders Siljevall: Städernas flitiga myror har anledning att vara kaxiga

Staden och stadsborna dras med ett oförtjänt dåligt rykte, skriver Byggindustrins reporter Anders Siljevall, som förundras efter att ha läst en spännande bok om städernas historia.

Publicerad: 8 april 2022, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Människor har uträttat storverk i stadsmiljö i över 6 000 år. Uruk i Mesopotamien är ett tidigt exempel. Byggindustrins Anders Siljevall imponeras av stadsbornas uthållighet och uppfinningsrikedom.

Foto: Wikipedia / Stefan Jellheden


Ämnen i artikeln:

stadsutveckling

Det var en klimatförändring som drev människan till att flytta in till stan första gången. För drygt 6 000 år sedan var vattenståndet i Persiska viken två meter högre än i dag, på grund av en ökad temperatur globalt och höjda havsnivåer. Detta skapade ett ett träsklandskap i området där floderna Eufrat och Tigris mynnade ut i Persiska viken. I de fuktiga våtmarkerna fanns det gott om fisk och skaldjur att fiska och gott om djur att jaga. Här passade det också bra att valla boskap och odla i den bördiga jorden. Under dessa optimala förhållanden i ett bördigt gränsland mellan hav och öken var det gött att leva för sumererna som bosatte sig här. De byggde tempel åt sina gudar som blev allt mer praktfulla. Med tiden tillkom andra byggnader – bostäder, verkstäder, konstbevattnade trädgårdar – och byggmetoderna blev allt mer avancerade. Tempelområdet hade vuxit till en stad med tiotusentals invånare – Uruk.

Läs även: Aktörerna som fick mest mark 2021 – tuffare konkurrens när fler markanvisningar går på pris

När nya klimatförändringar i mitten av 3000-talet före Kristus ledde till att de bördiga våtmarkerna torkade upp blev inte detta slutet för staden Uruks tillväxt. I stället flyttade bönderna i närheten nu in till stan när deras försörjningsmöjligheter blev knappa. Den stora ansamlingen av människor blev en tankesmedja av sällan skådat slag. Tillsammans skapade människorna storskaliga bevattningssystem som gjorde det möjligt att föda den stora befolkningen.

Den brittiske författaren och historikern Ben Wilsons bok ”Metropolis” är en världshistoria med staden i huvudrollen. Den tar avstamp i det urbana livets uppkomst i Mesopotamien för att fortsätta med att beskriva Romarrikets uppgång och fall, vidare till handelns och religionskrigens betydelse för framväxten av norra Europas medeltida städer och ända fram till dagens megastäder som Lagos och Mexiko City. 

Genom hela boken sätter Wilson fingret på frågan: Varför väljer människor att bo i städer? Det är ju så mycket dåligt med staden. Det är trångt och bullrigt, kriminaliteten frodas och du blir troligen sjuk av den bristande hygienen. Kanske lägger ett fiendeland en bombmatta över hela staden och ödelägger hela din tillvaro.

”Varje hushåll hade en spolbar toalett”

Men ”Metropolis” vill visa på att fördelarna väger över. När människor samlas i stora mängder blir det en smältdegel av kultur, innovation och samarbetsvilja som på olika vis för civilisationen framåt. 

För, visst, stadens stora ansamlingar ger upphov till stora mängder avfall och avträde som måste tas om hand. Men redan den gamla Harappakulturen som levde kring Indusdalen i dagens Pakistan löste detta med avancerade kloaksystem där varje hushåll hade en spolbar toalett – och detta var för över 4 000 år sedan. Såklart finns det mindre lyckade exempel, som den nedslående dödligheten i 1800-talets snabbväxande och trånga Manchester. 

De senaste årens coronapandemi har visat på kraften i stadsbornas uppfinningsrikedom. På sajten Cities for Global Health går det att läsa om hundratals initiativ, från myndigheter men inte minst från medborgare i städer runtom i världen, som på olika sätt har kommit till för att tackla och genomlida Covid-19. Det handlar om allt från streamade kulturfestivaler i Brasilien och en insamling till hygienartiklar för de mest utsatta och behövande i franska Bordeaux. 

Läs även: Fem ekonomiska kluster formar världen – vilka har du koll på?

Till och med på ruinens brant tycks städernas invånare resa sig och börja om på nytt. Efter att Tokyo fullkomligt demolerades i det amerikanska flygvapnets bombräd 1945 var det invånarna själva som hjälptes åt att bygga upp staden igen, med traditionella byggmetoder, brokig arkitektur och med lokala byggare. Inom kort hade staden som genomlidit världshistoriens mest förödande flygplansbombning någonsin vuxit upp till att bli den säregna världsmetropol som staden är i dag. Låt oss nu hoppas att också Ukrainas stadsbor snart med omvärldens hjälp får möjlighet att på samma sätt resa sig ur ruinerna.

Läs även: Terrordådet ledde in Skanska på nya lösningar

Det är lätt att raljera om den självcentrerade stadsbon som har sina egna intressen för blicken. Och den enskilda stadsbon kan själv känna sig liten i det stora myllret. Men tillsammans kan de miljoner myrorna i stacken uträtta stordåd. Och precis som när de tidiga människorna samlades i Uruk för att tillsammans lösa en uppgift kommer dagens och framtidens människor troligtvis att göra det för att möta morgondagens utmaningar, oavsett om det är klimatkatastrofer, krig eller sjukdomar. 

Anders Siljevall är reporter på Byggindustrin. Han är skärgårdsbo i själ och hjärta men har snart bott i städer i halva sitt liv.

Tre rurala boktips

Vi får inte glömma bort landsbygden. Här är tre lästips på betryggande avstånd från tullarna.

 

1. Tove Jansson: ”Den ärliga bedragaren”.

2. Kjell Westö: ”Tritonus”.

3. Stig Claesson (”Slas”): ”Vem älskar Yngve Frej?”.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Anders Siljevall

Reporter

anders@byggindustrin.se

Ämnen i artikeln:

stadsutveckling

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.