Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag07.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Staten ska inte se oss som kunder

Hade de frågat om medledarskap hade jag inte ens fått vikariera i vaktmästeriet.

Publicerad: 28 Februari 2019, 05:00


Jag har sökt jobb två gånger i mitt liv. Det första var som 18-åring då jag sommarjobbade på färjorna mellan Helsingborg och Helsingör. Det andra var när jag uppmanats att söka ett sommarvikariat på Expressens ledarredaktion när jag gått andra året på Handels i Stockholm. Den första fråga jag fick när jag nervöst stigit in på redaktionen för intervju var vad jag tyckte om opera. Det var kanske inte en fråga jag väntat mig att få på en redaktion som kommenterade politik, riksdagsdebatter och tunga utredningar. Men den dåvarande politiska redaktören hade tidigare arbetat som musikkritiker.

Jag hade en rasande tur. Bara ett par veckor dessförinnan hade jag varit på Operan och sett Macbeth. Jag tyckte inte om den. Det visade sig vara rätt svar. Strax därpå slogs dörren upp och chefredaktören  själv – den legendariske Bo Strömstedt – kom instormande med författaren P-O Enquist i släptåg, slog ut med armarna och sa: ”Välkommen, Pernilla Ström! Så trevligt att du kommer till oss i sommar!”. Då förstod jag att de redan hade bestämt sig. Jag kunde slappna av. Efter det har jag aldrig behövt söka jobb.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Min syriska väninna har en gedigen utbildning, språkkunskaper i såväl arabiska, engelska som svenska och dessutom erfarenhet av att arbeta på både bank och myndighet. Hon skickade in sin ansökan till en statlig myndighet som skulle rekrytera handläggare. Hennes profil var klockren. Två timmar efter det att hon mejlat in sin ansökan fick hon veta att hon gått vidare.

Medledarskap?.

Nu skulle hon göra ett prov. Hon skulle klicka på en länk i ett mejl och få uppgifter att besvara. Det var två frågor – en på engelska och en på svenska – ställda av fiktiva medborgare/klienter. Dessutom skulle hon skriva en essä om minst 500 ord. Allt skulle vara klart på 45 minuter.
500 ord motsvarar ungefär längden på denna krönika.

Essäns tema var ”medledarskap” och ”kundfokus”. Vad betydde begreppen för henne? ”Kundfokus” – ja. Men ”medledarskap”? Hon skrev efter bästa förmåga, skickade in provet 15 minuter för sent. Och fick inte jobbet.
Det hade inte jag heller fått. Jag slog upp ”medledarskap” i SAOL. Inget sådant ord fanns. Jag googlade, fick träffar på ”medarbetarskap” och ”ledarskap”. Men sen dök det upp – i fluffiga värdegrundsdokument och tom ledarskapsretorik.

Jag förstår om även myndigheter utlokaliserar rekryteringsarbetet på HR-konsulter. Men jag tycker inte att det är acceptabelt att en statlig myndighet kräver att en arbetssökande ska definiera innehållet i ett mumbo-jumbobegrepp som inte ens ingår i det svenska språket. Och jag är heller inte så säker på att jag vill att statstjänstemän ska se på oss medborgare och skattebetalare med ett ”kundfokus”.

Därför är jag väldigt tacksam att jag kom undan så lindrigt den där dagen på Expressen. Opera är trots allt okej. Hade de frågat om medledarskap hade jag inte ens fått vikariera i vaktmästeriet.

Pernilla Ström

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.