Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag28.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

"Sverige och Japan delar problem"

Vi behöver göra upp med arbetarideal från industrialismen, tycker Torun Nilsson.

Publicerad: 2 Juni 2016, 07:57

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


”Curse of the salaryman”, den heltidsanställdes förbannelse, löd en rubrik i Financial Times häromveckan. Att japanska tjänstemän jobbar hårt och lojalt hela livet i samma storföretag mot garanterad försörjning har blivit ett problem.

Synen på anställning som evig passar inte dagens snabbföränderliga, alltmer digitaliserade näringsliv. Inte heller arbetsfördelningen mellan japanska män och deras fruar. Allt fler unga kvinnor strejkar mot hemmafrurollen vilket får landets befolkning att krympa, vilket ytterligare dämpar utvecklingskraften i ekonomin. Eller som en intervjuad ”salaryman” uttrycker det: ”… vi är okreativa både på jobbet och hemma.”

Handlar ytterst om förstelning

Sverige är inte som Japan. Svenska kvinnor är bland världens mest jämställda. Befolkningen ökar. Och det är länge sedan svenskar kände att de behövde stå med mössan i hand för att klara försörjningen. Allmän pension, bidrag och samarbete mellan fackliga organisationer och långvarigt regerande socialdemokrater har skapat en stark känsla av oberoende från arbetsgivaren.

Ändå, eller kanske just därför, har Sverige ett liknande problem. Reportaget om Japan handlar ytterst om den förstelning som följer med brist på ansvarstagande och initiativkraft, och sådan förstelning lider Sverige också av, fast av andra skäl. Här är det inte patriarkaliska strukturer som ställer till det utan oförståelsen för ägarnas och företagarnas villkor.

Företag stöps om

Visserligen har de flesta svenskar de senaste decennierna vant sig vid att företag stöps om och specialiserar sig. Byggbranschen är ett intressant exempel, med sina många leverantörer som samarbetar i stora projekt. Energiska riskkapitalister, bemannings- och projektanställningar är andra.

Men trots detta tycks förvånansvärt många svenskar fortfarande se företag som en slags eviga institutioner som det gäller att dra fördel av, arbetsgivare som bara finns där, att klaga på och kritisera.

En del av kritiken är förstås naturlig, en ventil för att släppa ut vardaglig frustration. Men det finns också något djupare bakom den, en olust inför att ta ansvar för att verksamheter ständigt måste förändras, just det som japanska ”salarymen” anklagas för.

I botten finns arvet

I botten finns arvet från svenska exportbolags tidiga framgångar i kombination med socialdemokraternas fokus på löntagarnas villkor. Ägande straffbeskattades och företagare svartmålades, allt medan fack och arbetsgivare bakom lyckta dörrar gjorde upp om en effektiv fördelning av tillväxtens frukter, en korporativ svensk modell. Som ett led i förhandlandet hölls löntagarna ovetande om förutsättningarna.

Förstelning och auktoritetstro är alltid farligt men med digitalisering, ökad jämställdhet och folkomflyttningar har låsningen blivit livsfarlig.

Organisationen av arbetet i världen och relationen mellan företagare och anställda står inför de största förändringarna sedan industrialismens genombrott. Då fungerar det inte längre att se på anställningar som eviga eller företag som något man bara kan utkräva rättigheter från. Japan måste göra upp med sin feodala lojalitetskultur och Sverige med sitt arbetarideal från den tidiga industrialismen.

Torun Nilsson

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.