Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

"Synen på vinst kväver utvecklingen"

Torun Nilsson skriver om "själva motsatsen till modern tjänsteindustri".

Publicerad: 26 augusti 2016, 08:57

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Giriga bankirer på Wall Street, riskkapitalister som plockar ut sina vinster i skatteparadis, fondförvaltare som sätter skenbar hållbarhet före långsiktigt ansvarstagande. Finansbranschen brukar med rätta anklagas för kortsiktighet.

Men frågan är om inte många av politikerna är etter värre, i alla fall när det gäller styrningen av den offentliga sektorn, det vill säga vård, skola och omsorg. Efter nio månaders kamp med den svenska åldringsvården är jag chockad över sub­optimeringen och bristen på långsiktighet. Den ena handen vet knappt vad den andra gör. Ingen tycks ta ansvar för slutresultatet.

Kundanpassning, mål och ledarskap

”Old age is a horror story with a bad ending”, skrev tidningen the Economist träffande för några år sedan. Och visst är grundproblemet själva åldrandet i sig. Att mista sina förmågor en efter en, och dessutom sin mentala kapacitet att hantera förändringen, blir för de flesta till sist en skräckartad upplevelse som tar slut först med döden.

Men sedan min mamma på nio månader råkat ut för fyra fallolyckor och lika många allvarliga skelettskador, sjukhusvistelser och misslyckade försök att med hjälp av hemtjänst göra come back i hemmet har jag insett att det går att påverka både förloppet och skräckfaktorn. Fast då krävs, precis som i all komplicerad verksamhet, kundanpassning, tydliga mål och projektledarskap. Tyvärr tycks det saknas i Sverige, i alla fall i äldrevården.

Sällsynta och jäktade besök

Eftersom landstingen står för vården och kommunerna för omsorgen finns redan från början en inbyggd brist på projektledarskap och tävlan om att slippa kostnader. Sköra, icke rehabiliterade patienter skickas hem från sjukhuset för att skötas av hemtjänst som inte har utbildning i vård, knappt ens i hur man lagar mat eller sköter ett hem. Enda vårdande komplementet är sällsynta och jäktade besök av sjukgymnaster och distriktssköterskor.

Följden; otränade äldre, fler fall­olyckor och nya dyrbara sjukhusvistelser. Det vill säga ytterligare lidanden för de drabbade och höga, ofta onödiga, kostnader.

Problem nummer två är synen på vinst i välfärden. Visserligen finns det nu konkurrens inom primärvården och äldreomsorgen. Privata firmor anstränger sig för att locka kunder. Men kvar från monopoltiden dröjer sig på många håll en oinspirerad kultur som drar alla gamla över en kam, själva motsatsen till modern tjänsteindustri.

Kväver kreativiteten

I november ska förra socialdemokratiska kommunalrådet i Malmö, Ilmar Reepalu, presentera en utredning av vinst i välfärden. Målet är att partiet genom att ta strid för vinstbegränsningar ska bädda för vinst i valet 2018. Frågan är om moderaterna vågar ta strid och om hur övertygade vinstanhängare SD är.

Följden kan alltså bli att politikerna i stället för att lösa de verkliga problemen kväver den utveckling och kreativitet som trots allt börjat spira.

Om finansbranschens målkonflikter och egenintressen pågår en livlig och kritisk debatt. I den politiska sektorn lägger man i stället ut dimridåer. Taktik, ideologi och okunskap får gå före sparsamhet och medmänsklighet. Kortsiktigare kan det knappast bli.

Torun Nilsson

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.