Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag29.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Ta lärdom av brittiska misstag

Socialdemokraterna låter vänstern hållas om vinstförbud i välfärden.

Publicerad: 22 Februari 2018, 05:00

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Ibland ska man vara försiktig med vad man säger sig önska. Risken finns att man får vad man egentligen inte vill ha.

David Cameron, Storbritanniens olycksalige premiärminister, trodde sig kunna slita den interna partitvisten genom att utlysa en folkomröstning om landets medlemskap i EU. Cameron ville inte ha Brexit. Cameron trodde inte på Brexit. Cameron var väldigt övertygad om att britterna heller inte ville ha Brexit.

Så gick det som det gick – och Cameron har sällat sig till historiskt fatala felbedömare som Neville Chamberlain och George III. Ett tidigare svenskt exempel som hade kunnat ta en ända med förskräckelse var löntagarfonderna. Det saknades djupare stöd för förslaget i den socialdemokratiska partiledningen. Entusiasmen för ett fackligt övertagande av styrningen av de svenska storföretagen begränsad. Men tvivlarna teg, av taktiska skäl. Och förslaget baxades ända in i riksdagens kammare.

Nu står vid där igen, med kravet på en begränsning av vinster i välfärdsföretagen.

Effektiv retorik

Retoriken har visserligen varit effektiv; snöda riskkapitalister som skor sig på sjuka och barn. Vem vill inte att pengarna ska stanna i klassrummen hellre än att fylla konton på Jersey? Men förslaget är så bisarrt i sin utformning att det har varit svårt att ta på allvar. Det lyckas med klinisk precision träffa små, idédrivna företag men lämna fältet fritt för stora koncerner.

En vanlig fråga är: men är inte sju procent i vinst ganska bra? Jo, det skulle det kunna vara, förstås. Men det är ju inte det vinsttaket syftar till, det vill säga till vad som är kvar av intjäningen när alla kostnader är betalda. Vinsttaket har av någon märklig anledning relaterats till det operativa kapitalet som handlade kapital alltjämt bara om sådant som maskiner och byggnader, stångjärnshammare och valsverk. (Fast försök förklara det för en person som aldrig varit i närheten av en balansräkning.)

Intellektuellt kapital

Poängen med väldigt många av de privata verksamheter som har vuxit fram inom välfärdssektorn är inte att de flödar av tunga fysiska investeringar, utan att de tvärtom bottnar i ett intellektuellt kapital; i kreativitet, innovationer, hjärnkraft. Det är barnmorskan som kommer på ett annat sätt att driva verksamheten. Det är lärarna som vill testa en ny pedagogisk idé. Kapitalet sitter i huvudet på entreprenören, inte i checkhäftet hos en investerare. Men eftersom idéer inte enkelt låter sig översättas till tillgångsmassa i räkenskaperna, blir det svårt att göra dem till underlag för ett vinstuttag som accepteras av dogmatikerna.

Det här vet förstås de flesta ledande företrädare i socialdemokratin. Men de låter vänstern hållas: snart är det val, röster ska säkras och tja, låt ändamålet helga medlen. Missförstånden, tycks man resonera, får vi ta hand om sedan.

Men spåren förskräcker.  Vi behöver bara kasta ett öga västerut för att se hur fel det kan bli. Ibland ska man vara försiktig med vad man säger sig vilja ha.

Pernilla Ström

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.