Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag20.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Valåret kan bli en vattendelare

Hittills har valdebatterna låtit som vanligt, eller värre.

Publicerad: 31 Maj 2018, 04:00

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Propaganda och desinformation, skvaller, mobbing och drev. Ibland skäms man för att vara människa, ibland för att vara journalist. Så har det alltid varit.

Men med sociala medier och en amerikansk president som helt ogenerat låter ändamålet helga medlen har frågan om sanning fått skrämmande dignitet.

I en färsk liten bok om propaganda* argumenterar journalisten Ann-Marie Åsheden för att det är hög tid att vi personligen tar mer ansvar för debattklimatet. Problemen med Facebooks räckvidd och polariserande kraft går inte att reglera bort, tror hon, inte utan att äventyra yttrandefriheten. Och professionella medier, specialiserade på att bena upp verkligheten, har inte allas förtroende.

Det räcker inte med källkritik

Vill vi ha ett öppet och friskt debattklimat måste vi därför själva lära oss att genomskåda och motverka propaganda. Då räcker det inte med källkritik. Vi måste också bli medvetna om hur propaganda spelar på våra grundläggande mänskliga behov av bekräftelse och tillhörighet, som Hitler gjorde i det demokratiska Tyskland på 1930-talet.

Skolan måste undervisa inte bara om källkritik utan också om våra mänskliga svagheter, om varför vi låter oss manipuleras.

Vi måste leta avsändare och avsikter, analysera medel och fundera på effekten av information. Se upp för etikettering, glittrande generaliseringar, överföring, vittnesmål, hänvisningar till vanligt folk och så vidare.

Så var det ju redan på skolgården. Det gällde att förstå mobbarens avsikter och metoder, och att våga säga ifrån.

Andra är inne på samma spår. Författaren Lena Andersson skrev nyligen i DN om den naiva demokratin där alla ska styra allt men helst utan ansvar, och även sådant de enligt demokratin saknar rätt att styra.

Resultat i politiken krävs

Men ökat personligt ansvarstagande hjälper bara om det också ger resultat i politiken. Dit tycks det vara långt. Hittills har valdebatterna låtit som vanligt, eller värre. Partiledarna mässar om den egna politikens förträfflighet samtidigt som de kompromissar friskt med tidigare övertygelser för att locka tillbaka förlorade väljare. Propaganda och triangulering i stället för ärlig debatt. Reträtt i stället för offensiv.

Kritiken av Facebook, falska nyheter och propaganda har skapat ett gyllene tillfälle för politiker och väljare att börja föra ett ansvarsfullare samtal. Väljarna är inte dumma, bara förtrollade av att kunna skvallra med hur många likasinnade som helst, i realtid.

Nu är en del av förtrollningen på väg att släppa. Ett fönster har öppnats för att nå väljarna med saklig information och vädjan om ansvarstagande.

Politikerna måste ta chansen och fundera igenom hur de opinionsbildar. Till exempel hur långt de är beredda att gå i att bekräfta människors omedvetna känslomässiga behov och fördomar, eller när det gäller att beskriva en motståndare.

Vem vet, mer ansvarstagande väljare vill kanske till och med ha tuggmotstånd. För den politiker som vågar kan valåret 2018 bli en vattendelare.

*Propaganda. Hur du påverkas och i värsta fall blir av med förnuftet. Hur just du kan genomskåda och motverka propaganda

Torun Nilsson

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.