Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag07.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Vällingby är bäst i världen

Vällingby är kanske världens bästa förort.

Publicerad: 12 Oktober 2017, 04:00


Vi har nu en diskussion om bostadsbyggandet. Ska vi förtäta, eller bygga nya förorter?

Min enkla mening är att vi bör börja med en titt i historien – hur smärtsamt det än kan vara.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Med ekonomisk tillväxt startar migration. Människor flyttar från landsbygd till tätort. Så har det varit från 1870-talet. Följden blev bostadsbrist. Men vi har alltid haft ett samband mellan ekonomisk expansion och flyttning – de två faktorerna har samverkat. 1940-1970 flyttade 600 000 personer från det slitsamma jordbruket till bättre betalt arbete i service och industri i tätorterna.

Men bostadsbyggandet expanderade inte i samma takt som industrin. Detta var ett internationellt fenomen. Det tog tid innan den ekonomiska tillväxten drog upp också bostadsbyggandet.

Men hur ska de nya bostäderna byggas? Ska det bli sovstäder i stil med förorterna på Järvafältet?

Titta på Vällingby

Jag anser att politikerna bör titta på Vällingby. Det är kanske världens bästa förort.

En tid åkte jag runt i USA, på ett speciellt stipendium av State Departement, dvs USA:s UD. Jag kom till Los Angeles och besökte den myndighet som planerade kollektivtrafiken i Los Angeles. Alla var deprimerade. Chefen hade en gång besökt Stockholm, och förorten Vällingby. När han förstod att jag kom från Sverige berättade han om detta möte med Vällingby, och föll nästan i gråt: Oh, that wonderful Vällingby!

Jämfört med Los Angeles är Vällingby mycket lyckat. Dit gick tidigt en T-bana, så även folk utan bil kunde ta sig till och från jobbet på rimlig tid. Förorterna på Järvafältet fick vänta flera år på T-banan; det blev ett förtvivlat hoppande mellan pendeltåg och matarbussar.

Vällingby fick ett hyggligt köpcentrum, med biograf, och en blandad bebyggelse – en mix av flerfamiljshus och småhus, vilket minskade den socioekonomiska segregationen. De nya sovstäderna i norr och söder hade nästan enbart höghus i snörräta rader. Järvafältet hade från början en omväxlande terräng, med en blandning av skog, ängar och bergknallar. Ett förortsbygge som utnyttjat terrängen kunde gett en underbar blandning av bostäder och natur - och kanske företag.

Om bostadsbyggandet i Stockholm kan utnyttja tidigare misstag finns det en unik minnesbank att tillgå. Det vore synd att låta den vara oanvänd.

Nils-Eric Sandberg

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.