Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag19.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Vår bisarra riksbank

Många av riksbankscheferna har haft konstiga idéer

Publicerad: 14 Februari 2019, 05:00

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Vi har en riksbank som ska sköta penningpolitiken. Gud bevare oss!

När det blir ett överkok i konjunkturen ska Riksbanken höja räntan, för att minska risken för inflation. När konjunkturen viker ska Riksbanken sänka räntan för att företagen lätta ska få låna och hålla uppe produktionen.

De senaste åren har vi haft ett ordentligt övertryck i ekonomin. Då har Riksbanken sänkt räntan, till minusnivå. Något helt unikt – inte ens Görtz vågade sig på något sådant. Han blev ändå avrättad. Dagens riksbanks­ledning kan nog känna sig trygg vid en jämförelse.

Stick i stäv mot allt vi lärt oss

Nu går vi mot ett fall  i investeringar. Och då höjer riksbanken räntan – stick i stäv mot allt vad vi lärt oss. Hur resonerar direktionen? Jag vet inte -jag har studerat penningpolitik i flera länder men dagens svenska kombination förstår jag inte.

Riksbanken håller nere räntan för att få upp inflationen, till målet 2 procent. Varför? Vi hade länge en inflationstakt på drygt 10 procent. Det ledde till våldsamma kostnadsökningar – på sjuttiotalet ökade lönekostnaderna med 20 procent per år – och bisarra fördelningseffekter. Så varför behöver vi inflation igen? Om riksbanksledningen läst sin ekonomiska historia – ett djärvt antagande – skulle den funnit att ekonomerna diskuterade Riksbankens mål från 1917-talet. Vår mest kände och mest kompetente ekonom, Knut Wicksell, argumenterade då för att Riks­banken som mål skulle ha fast penningvärde. Alltså ingen inflation alls. Alla som ingick kontrakt skulle veta att avtalen handlade om reala termer.

Varför kan dagens riksbank inte lära sig något av Wicksell?

Många konstiga idéer

Många av riksbankscheferna har haft konstiga idéer. Victor Moll, 1912–1929, trodde på tysk seger i första världskriget och placerade därför valutareserven i tyska riksmark och statsobligationer. Det blev inte så mycket att ha efter Versaillesfreden 1919. Så han chockhöjde räntan 1921 när Sverige gick i den djupaste ekonomiska krisen i modern tid.

Bengt Dennis 1982-93 trodde på fast växelkurs. Han försvarade växelkursen med en reporänta på 500 procent. Följden blev att många företag gick i konkurs och 350 000 personer förlorade jobbet. Han var totalt inkompetent som riksbankschef. Problemet var att regeringen Bildt inte var kompetent nog att inse att riksbankschefen var inkompetent.

Enligt medierna ska vi få artificiell intelligens som ska världen bättre. Jag skulle föredra mer av icke-artificiell intelligens i penningpolitiken.

Nils-Eric Sandberg

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.