Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag22.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Vi är del i ett gigantiskt experiment

Publicerad: 24 Maj 2018, 04:00

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


I Malmö finns i dag ungefär 1 000 vuxna – och lika många barn – som är strukturellt hemlösa. Andelen har ökat kraftigt under senare år. Det är människor utan missbruk

eller social problematik, men som saknar möjlighet att skaka fram 15 procent till en kontantinsats för en bostadsrätt eller betala för skruvade amorteringskrav. De är hänvisade till hyreslägenheter i nyproduktion, som de inte har råd med eftersom många fastighetsägare begär att månadsinkomsten ska vara tre gånger så hög som hyran.

Malmö är värst däran. Men liknande situation råder i flera svenska städer.

Dåligt beslut om makrotillsynen

Så här nästan fem år efteråt står det därför klart att ett av Alliansregeringens sämre beslut var att låta Finansinspektionen få ansvaret för makrotillsynen och den finansiella stabiliteten. Förmodligen hade vi haft ett för konjunkturen betydligt hälsosammare ränte­läge, en starkare valuta och färre exkluderande idiotstopp på bostadsmarknaden om dåvarande finansmarknadsministern lagt ansvaret där det fanns kompetens.

Det hade under en ganska lång tid dessförinnan pågått en dragkamp mellan Riksbanken och Finansinspektionen om var just makrotillsynen – det vill säga övervakningen av och åtgärder mot sårbarheter som kan uppstå i systemet, inte bara hos enskilda aktörer – skulle ligga. När beslutet meddelades 2013 var det till mångas överraskning det kompetenssvaga Finansinspektionen som fick ansvaret.

Beslutet motiverades av dåvarande finansmarknadsministern att det skulle varar lättare att utkräva ansvar för den förda politiken om Finansinspektionen hade kontrollen. Beslutet dikterades säkert lika mycket av det faktum att Riksbanken till skillnad från Finansinspektionen är oberoende från regeringen och därför inte lika lätt att styra. Visserligen ska myndigheterna vara oberoende från departementen, och vägledas via regleringsbrev. Men i praktiken har det varit svängdörrar mellan finansdepartementet, Finansinspektionen och förvaltningsdomstolarna. (Dagens generaldirektör för FI var tidigare statssekreterare på finansdepartementet.) Lyhördheten är stor – och ministern har alla möjligheter att få sin vilja igenom även utan så kallat ministerstyre.

Gigantiskt experiment

Riksbanken arbetar med sitt inflationsmål. Och eftersom man inte behöver fokusera på den finansiella stabiliteten – och mycket tydligt demonstrerar så – är vi inne i ett gigantiskt penningpolitiskt experiment med minusräntor under högkonjunktur. Det är inte någon djärv gissning att om Riksbanken ansvarat för makrotillsynen hade räntan varit högre och kronan starkare. Bostadspriserna hade utvecklats sundare och produktionen inte som nu skett smackat i väggen. Dessutom hade vi förmodligen sluppit de stolleprov som ökat dysfunktionaliteten i bostadspolitiken och som slår hårdast mot unga och nyanlända.

Än är det för tidigt att säga vad som varit den sittande regeringens sämsta beslut. Men att inte börja trappa ner ränteavdragen torde vara ett dem.

Pernilla Ström

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.