Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag06.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

"Vid ett vägskäl"

"Branschen har en historia av suboptimeringar", skriver Staffan Carenholm.

Publicerad: 17 April 2015, 08:06


De stora bostadsbyggarna lägger sedan länge stor möda på att standardisera sina processer för inköp och produktion. Huvudfokus är att äga, styra och kontrollera varje del i processen. Inget fel i det, det har funnits en stor förbättringspotential. Byggbranschen har ju en historia av suboptimeringar och består av en rad intressenter som tenderar att dra åt olika håll. Att försöka komma till rätta med en kostnadsutveckling som emellanåt har levt sitt eget liv är förstås en primär uppgift för varje lönsamhetsinriktad företagsledning.

Byggbranschen är i dag mer kostnads- än intäktsfokuserad. Intresset riktas mer mot att pressa kostnader än att skapa nya intäktsmöjligheter. Det blir då naturligt att försöka stöpa många processer för produktion och inköp i enhetliga former med liten tolerans för avvikelser.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Långt driven standardisering riskerar dock vid någon punkt resultera i likriktning. Då blir själva processen viktigare än vad man får ut av den. På bostadssidan finns det skäl att ställa sig frågan om inte delar av branschen nått fram till denna punkt.

I byggprocessen ska inköp av allt från standardiserade insatsvaror till kreativa, problemlösande tjänster hanteras. Att sköta allt detta i processer som följer samma mall är ingen bra idé.

Ta exemplet arkitekttjänster. Man anlitar normalt en arkitekt för att få nya idéer, kreativa lösningar och en bra balans mellan funktionella och gestaltningsmässiga utmaningar.

Men när standardiseringssträvanden går för långt minskar utrymmet för kreativitet och nytänkande. Det går inte att tänka utanför boxen när arbetet sker efter projekteringsanvisningar som det är förbjudet att avvika ifrån. På arkitektföretag är det i dag inte särskilt populärt att arbeta med uppdrag som är så styrda att det inte finns ett utrymme för eget tänkande. Medarbetare frågar sig varför man, med kvalificerad utbildning och kreativ förmåga, ska behöva och sitta och rita i enlighet med ett facit. Det är bara att sätta på sig hörlurarna, sjunka in i musiken och försöka glömma bort vad man håller på med.

Känns den här utvecklingen bra för de stora byggföretagen? Uppenbarligen inte. Det finns fler exempel på att det i byggföretagens egna organisationer uppstår missnöje med processer som har svårt att ta emot lösningar som skulle kunna utveckla och förbättra ett projekt. Man kan också se projektledare som, för projektets bästa, i det tysta försöker runda regler som helt enkelt har blivit kontra­produktiva.

När man köper hjärnkraft som man inte har för avsikt att fullt utnyttja finns det anledning till självrannsakan. De stora bostadsbyggarna bör därför fråga sig vad som händer vid den punkt där själva processen styr över värdet av det som kommer ut ur processen. Vad händer med människors engagemang när de känner att de inte får utnyttja sin kompetens? En styrning som övergår i likriktning har ett pris som också drabbar den som är övertygad om att en enda väg leder framåt.

Staffan Carenholm

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.