Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Ägarlägenheter med förhinder

För femton år sedan hjälpte jag en kvinnlig släkting som normalt bor utomlands att hitta en lägenhet i centrala Stockholm. Hon hade inte tid att resa hit för visningar så jag brukade rapportera till henne över telefonen vad som gällde. En lägenhet på Sturegatan verkade idealisk.

Publicerad: 27 januari 2010, 12:28

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Det var ett gammalt hus, en svensk motsvarighet till de parisiska Haussmannhusen. Mycket stilfullt. En gammal patriciervåning hade styckats upp i ett antal mer hanterliga småvåningar och moderniserats med nya kök och badrum. Den imponerande takhöjden gjorde att en händig ny innehavare lätt hade kunnat snickra till en övervåning och därmed fått en sexrummare till priset av en trerummare. Min släkting hade inga sådana ambitioner men var mycket intresserad ändå. Det var många av dem jag trängdes med under visningen också. Mäklaren var synnerligen svårfångad i trängseln men var duktig på att dela ut sina faktablad och lovade besvara detaljfrågorna över telefon.

Trots trängseln gav han intryck av att just detta objekt hade varit med om flera visningar utan det förväntade resultatet, en försäljning.

Det visade sig att spekulanterna droppade av en efter en när de fick höra talas om hur fastighetens ägande såg ut. Det var nämligen en artonhundratalsvariant av ägarlägenheter. Huset ägdes av ett aktiebolag och den som köpte en lägenhet köpte i själva verket en serie aktier som genom bolagsordningen i bolaget gav ägaren rätten att disponera de aktuella lägenheterna.

Så hade huset fungerat i mer än hundra år. Tillsammans med ett fåtal likadant organiserade fastigheter i Stockholm.

I just det här fallet betydde det att min släkting kunde komma över en mycket attraktiv lägenhet till en kraftigt rabatterad summa jämfört med vad en motsvarande bostadsrätt i kvarteret hade betingat. Visserligen fick hon lägga ner lite arvode på en affärsjurist som nagelfor avtalet och juridiken när hon som en utländsk medborgare förvärvade en del av ett fastighetsägande aktiebolag, men kollen kunde efter 80- och 90-talens avregleringar hållas relativt enkel. Med facit i hand gjorde hon en lysande affär.

Nu är vi med lagen om ägarlägenheter från förra våren tillbaka vid den ägandeform som tilläts runt förra sekelskiftet men som mönstrades ut av folkhemmet och den starkt reglerade bostadsmarknaden som uppstod efter andra världskriget. Trots att den moderna formen av ägarlägenheter kringgärdas av en del onödigt krångel som gör att många bostadsaktörer tvekar i sina satsningar, har ägarlägenheterna mycket som talar för sig. Det behövs fler upplåtelseformer på bostadsmarknaden i våra städer som komplement till de väletablerade hyres- och bostadsrätterna.

Den byggherre som i dag tittar över alternativen har inte särskilt mycket att välja mellan. Hyresrätter kommer alltför ofta i strykklass fortfarande om bygg-, mark-, och utvecklingskostnaderna drar i väg till nivåer som inte täcks av hyresregleringen och bruksvärdesprincipen. Att bygga bostadsrätter har i det läget blivit lösningen för de flesta fastighetsutvecklarna. Men även detta är knappast det perfekta svaret på trycket på bostadsmarknaden från alla med bostadsbehov. Normalt ska bostadsrättsinnehavaren alltid bo i den anvisade lägenheten och i viktiga avseenden är bostadsrättsföreningen en tyngre rättighetsinnehavare än bostadsrättsägaren.

Ägarlägenheter skulle i dessa kalkyler kunna bli ett viktigt tillskott. Den skulle kunna få privatpersoner liksom specialiserade företag att finansiera bostadsprojekt genom möjligheterna att investera i lägenheter till uthyrning – om investeringskalkylen tilläts ge en normal avkastning.

Där är vi inte i dag. Det är sedan förra våren bara ett fåtal ägarlägenheter som projekterats och vi spaltar i veckans nummer upp några av de värsta hindren på vägen. Att uthyrningen av ägarlägenheter omfattas av hyresregleringen och bruksvärdesprincipen motverkar framväxten av ett fjärde bostadsalternativ vid sidan av hyresrätten, bostadsrätten och egna hemmet i form av småhus och villor.

Att bankerna i det här fallet tvekar inför satsningar på de nya ägarlägenheterna kan i och för sig ha många anledningar. Men de pekar ändå i en viss riktning. De nya ägarlägenheterna måste få större ekonomisk potential som investering för att bli riktigt kreditvärdiga.

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.