Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

"Bäddar vi för en ny Lindbeckskommission?"

Staffan Åkerlund ser tillbaka på dåtidens bostadspolitik.

Publicerad: 8 februari 2017, 09:44

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


I en intervju i Dagens Nyheter den 2 februari berättar Assar Lindbeck, i dag professor vid institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet och verksam vid institutet för näringslivsforskning om en historisk möjlighet som kom och gick.

”Det var nära en förändring för 50 år sedan, när jag var medarbetare till finansminister Gunnar Sträng (S). Regeringen lade fram ett färdigt förslag om slopad hyreskontroll. Men det drogs tillbaka när oppositionsledaren Bertil Olin (FP) kom med invändningar” berättar han för Johan Schück i DN.

I dag, med facit i hand – det saknas hundratusentals bostäder i ena änden samtidigt som det finns ett stort överskott i andra änden – har vi anledning att sörja försuttna chanser.

Vi kunde ha haft balans

Vi kunde ha haft en bostadsmarknad i balans, bättre statsfinanser och sluppit det hetsutbyggda, subventionsslukande miljonprogram som är vår egen tids stora utmaning med sitt behov av teknisk upprustning, miljöanpassning och social hållbarhet.

Vi hade aldrig behövt landa i 1990-talskrisen – även om Lindbeckskommissionen som ledde oss ur krisen redde ut de flesta ekonomisk-politiska problemen med välgörande återverkningar än i dag.

Assar Lindbecks memoarer ”Ekonomi är att välja” från 2012 handlar bland mycket annat om hur bostadspolitiken har haft en central roll i de flesta ekonomiska kriser sedan 1960-talet.

”Liknande bristsituation uppstår på vilken marknad som helst om man under lång tid försöker styra priserna. Andra negativa följder är bristande underhåll av hyresfastigheter och alltför lågt byggande”, säger Lindbeck i DN.

Kunskaperna om detta fanns inom Gunnar Strängs finansdepartement, dit Assar Lindbeck var knuten.

Sträng bytte fot

Bristande rörlighet – folk flyttade inte – och därmed stora behov av nybyggnation kickstartade det subventionerade miljonprogrammet i mitten av 1960-talet.

Genomslaget på statsfinanserna krävde ett fast grepp och en hårt reglerad kapitalmarknad. Det var svårt att låna till bostäder.

Att Sträng bytte fot efter 1967 och liberaliserade marknaden genom att avreglera villapriserna och bostadsrätterna och sånär gjorde detsamma med hyresrätterna berodde på att kunskapen om sambanden mellan de olika marknaderna och kopplingen till statsfinanserna trots allt var grundmurad.

Trots det behölls hyresregleringen med endast smärre justeringar.

Inte politiskt möjligt

Förloppen finns grundligt skildrade i fyra debattartiklar av ekonomhistorikern Jan Jörnmark i Dagens Industri i slutet av december 2016

Assar Lindbeck tror inte det är politiskt möjligt att avveckla hyresregleringen annat än möjligtvis om detta görs över mycket lång tid. ”Marknadshyror är inte populärt.”

Däremot räknar han med att staten drar igång bostadsbyggandet med hjälp av subventioner, rapporterar DN.

Kombinationen av hyresreglering och nya subventioner kan bädda för en ny kriskommission av 1990-talssnitt. Kommer den att kallas Lindbeckskommissionen 2.0?

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News