Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Benchmarka mot

För ett år sedan kom den brittiska uppföljningen av sir John Egans rapport om den brittiska byggmarknaden. Vad hade hänt under de tio år som hade gått sedan den ursprungliga Eganrapporten skrevs?

Publicerad: 25 augusti 2009, 14:02

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


John Egans bakgrund är industrialistens och han är en av de tongivande krafterna bakom den snabba kvalitets- och produktivitetsutvecklingen i brittisk verkstadsindustri under framför allt 1990-talet då brittisk bilindustri gick från strykklass till världsnivå, framför allt med hjälp av japanskt och tyskt processtänkande och metoder.

Uppdraget Egan fick av brittiska labourregeringen (efter sin tid i ledningen för bland annat Jaguar) var att försöka applicera detta förändringsarbete på den mycket traditionellt arbetande brittiska byggmarknaden.
Han kom med en lång rad rekommendationer i sin rapport. En av de viktigaste var att stärka kompetensen på byggherrenivå och att denna väg initiera ett nytt sätt att greppa hela byggprocessen. Offentliga beställare borde gå i spetsen för att bli kunnigare och effektivare beställare.

Byggherren borde också bli en bättre företrädare för kundperspektivet. Av det följer ett dramatiskt omvandlingstryck.
Med detta som draghjälp växte det under de kommande åren bland annat fram ett flertal partneringprojekt som med facit i hand har visat lovande resultat.
Men på det stora hela visade tioårsuppföljningen i fjol av den ursprungliga Eganrapporten att i stort sett ingenting hade hänt inom brittisk byggindustri.
Och förklaringen var enkel. Det kom en långvarig byggboom emellan. Alla hade jobb och många hade goda marginaler. Varför fixa något som inte är trasigt?
John Egans utifrånperspektiv hade dessutom aldrig varit populärt i byggkretsar. Han har senare berättat om stormiga möten med mäktiga byggmästare i samband med uppdraget.

Nu är vi tillbaka vid utgångspunkten för den ursprungliga Eganrapporten med en byggekonomi där konkurser och omstrukturering är två tydliga trender. Fransmännen med världsettan Vinci i spetsen är på bettet och köper eller övertar brittiska regionala byggare på fallrepet och har vuxit till Storbritanniens femte-sjätte största byggbolag. Omstrukturering pågår.
I Sverige startade en process motsvarande den brittiska några år senare. 2002 kom den av regeringen tillsatta Byggkommissionen med sin rapport ”Skärpning gubbar” (SOU 2002:155). I maj i år kom uppföljningsrapporten ”Sega gubbar” , en utvärdering av Statskontoret, som ser en oförändrad struktur. På vissa områden har utvecklingen dessutom gått bakåt, konstaterar Statskontorets utredare. Byggfelen anses snarare ha ökat än minskat, summerar de.
På det viset är det lätt att bli nedstämd när man läser ”Sega gubbar”. Men samtidigt inte.

Kritiken är på många sätt befogad även om en del slutsatser – exempelvis den starka varningen för partnering – på det hela är missriktad.
Och bilden borde inte längre vara lika enhetligt negativ som 2002. Det pågår ett omfattande förändringsarbete på åtskilliga håll. Det finns många drivkrafter vid sidan av ekonomi och effektivitet i företagen.
För det enskilda företaget – oavsett var i byggsektorn man befinner sig - går det att använda ”Sega gubbar” att mäta sig med. Läs den med kritisk benchmarkingblick.

Är man en medspelare i ett gammalt system som hankar sig fram med alla sina fel och brister (men som sannolikt närmar sig sitt bäst före datum)?
Eller en nytänkare som lär sig av felen och bristerna i det gamla mönstret och leta efter bättre affärsmöjligheter? Går det att uppfinna en bättre byggprocess? Kan mitt/ditt företag göra det bättre?

Här är några av troféerna som borde locka spelarna på planen: ”noll fel”, ”prisvärdhet”, ”kundnytta”, ”attraktiv arbetsgivare”, ”enastående ledarskap”, ”uthållig lönsamhet” , ”samhällelig visionär”.
Och vilka är spelarna?
De är byggherrar, fastighetsägare, byggentreprenörer, underentreprenörer, arkitekter, konsulter, företagens medarbetare, materialindustrier. Med sektorns starka koppling till kommuner, landsting, stat och lagstiftare finns både hinder och möjligheter. Det är i det perspektivet ”Sega gubbar” måste ses.

I några artiklar under hösten ska Byggindustrin ta pulsen på några av aktörerna. Ska alla fortsätta att skylla problemen på någon annan (som i ”Skärpning gubbar” och ”Sega gubbar”)? Eller finns det andra och mer konstruktiva angreppssätt?
Fortsättning följer…

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.