Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag18.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

"Bilism – en annorlunda miljörörelse i tiden"

Staffan Åkerlund spånar om övergången från explosionsmotorn till eldrift.

Publicerad: 2 Mars 2017, 09:17

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Övergången från explosionsmotorn till eldrift är schemalagd och av naturnödvändighet bekräftad, nu senast av COP 21 i Paris.

Veckans nummer av The Economist, 18-24 februari, summerar de hittills uppnådda resultaten av förbättrade tekniska lösningar, inte minst fallande priser och högre kapacitet på batterisidan som i kombination med politisk styrning är i full gång att öppna en global massmarknad för elbilen.

Mer elbilsdrift och snålare förbränningsmotorer minskar efterfrågan på olja som fortsätter att pumpas fram.

Det något paradoxala

Att konkurrera om konsumenterna, bilköparna, i ett hav av billig olja är en tuff uppgift för elbilstillverkare. En omställning är både en samhällsfråga, ett privatekonomiskt vägval och en företagsekonomisk strategifråga. Alla tre perspektiven kretsar här kring miljö och mobilitet. Vilka är redo att ta sådana beslut?

En sådan beslutsfattare är oljelandet Norge. Vårt grannland snubblade sent över sin skattkista, sina djuphavshavsbaserade oljekällor i Nordsjön.

I stället för att låta de oljerika årens inkomster flyta rakt i driften av statens och invånarnas fickor byggde man upp sin superrika oljefond som en försäkring för framtida utmaningar. Här ligger också förklaringen till det något paradoxala i att Norge är världsledande i övergången till elbilar.

Blygsam start

Från en blygsam start på 1990-talet då norska staten började satsa på dåtidens klumpiga elbilsförsök har långsiktigheten börjat ge resultat.

På 2010-talet kom genombrottet. Med smart design och allt bättre prestanda kom lyftet. I dag är elbilens andel av alla bilar som rullar fem procent, var 20:e bil och dominerar bland nybilsalternativen. Bilisternas morötter är subventioner, skattebefrielse, fri parkering och tillåtelse att köra i bussfiler.  År 2020 rullar 400 000 elbilar i landet enligt i dag fullt realistiska prognoser.

Statoil fortsätter att pumpa. Men vinsterna från det statsägda bolaget göder det utsläppsfria alternativet.

Mognar till massmarknad

Globalt rör det på sig. Norge har ingen egen biltillverkning av betydelse men det har många av värdens ledande industriländer. VW-koncernen, väldens största biltillverkare, har inlett sin omställning och kalkylerar med förutsedda förlustår 2025–2028 innan stål-badet är över. De ser elbilen som ofrånkomlig.

Daimler satsar 100 miljarder kronor på tiotalet nya plattformar till 2025. I USA säljer Chevrolet Bolt med räckvidd på 40 mil för 30 000 dollar, vilket ger GM en förlust på 7 000 dollar per bil. Toyota som har decennier av hybriderfarenheter ser nu en marknad för de övre, ekonomiskt starka segmenten bland bilköpare mogna till en massmarknad.

Economist sammanfattar det som redan pågår: ”Att göra sig redo för elbilsracet är smärtsamt. Men att missa det skulle bli katastrofalt”.

Vår egen svenska fordonstillverkning är en ryggrad i vår industri. Våra samhällen är ringar på vattnet runt våra ekonomiska aktiviteter. Själva rörelsen är vår framtid, det är kring den vi bygger. Finns det inte också en trygghet i hur allt hänger ihop?

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.