Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag26.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Byggnads förhandlar inte

Orosmolnen hopar sig. Flera tecken pekar på att våren 2009 blir en konfliktfylld fortsättning på sexdagarsstrejken våren 2007. Som de flesta avtalsområden 2007 tecknade Byggnads och BI efter strejken ett treårigt avtal med möjligheterna att efter två år säga upp det tredje året för omförhandling.

Publicerad: 21 Januari 2009, 12:50

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Hur såg det då ut sist det begav sig?
Illa. Byggindustrins förstasida i nummer 14, 2007 hade rubriken ”Nu behövs en opartisk haverikommission”.
Mönstret i 2007 års avtalsrörelse som föregick sex-dagarsstrejken var det vanliga.
”Sex dagars strejk lämnar en besk eftersmak. Strejken inleddes utan att parterna ens förhandlat. Det är inte förenligt med svenska modellen. Nu behövs en opartisk haverikommission.”, skrev vi. Formellt följdes en förhandlingsordning. Verkligheten var en annan.

Vi gjorde en jämförelse mellan de delar av näringslivet som är utsatt för konkurrens från utlandet med de delar av näringslivet som länge har skyddats av hemmamarknaden.

På ena sidan industriavtalet – förhandlingar mot en bakgrund av en gemensam analys av svensk konkurrenskraft. Beräkningar av de oberoende ekonomerna i industrins ekonomiska råd. Därefter en förhandlingsordning som tar sikte på reallöneutveckling för alla anställda, samordning med samhällsekonomin, sikte på låg inflation och förhandlings- och medlingsregler som ska garantera avtalsuppgörelser med ett minimum av konflikter.

Det är modellen för industriavtalet  tillkommet på initiativ av industrifacken med IF Metall i spetsen.

Den andra modellen – i det mesta industriavtalets absoluta motpol – är förhandlingarna inom byggområdet. Byggnads och Sveriges Byggindustrier, BI, liksom elektrikerförbundet, SEF och arbetsgivarna inom EIO.

Till skillnad från exportindustrin väger andelen hantverksmässiga moment fortfarande mycket tungt inom bygg och installationer. Gränserna har varit slutna. Subventioner till bostadsbyggande har gjort alla prisokänsliga. Notan har skickats vidare till skattebetalarna.

Medan verkstadsindustrin under många år kunnat räkna hem produktivitetsökningar, över tio procent vissa år, har byggsektorn i entreprenörsledet i stort stått helt stilla.

Mot den bakgrunden av det var det inte ologiskt av Byggnads att fortsätta kräva att bygglönerna alltid ska vara högre än industrins löner.

Senaste versionen av Byggnadsavtalet undertecknades våren 2007.

Byggnads kunde som vanligt räkna med att byggföretagens sårbarhet i konfliktsituationer skulle gynna saken: Försenade byggprojekt utlöser skadestånd som raderar ut pressade vinstmarginaler. Det gäller de centrala avtalen i samma grad som under ackordförhandlingarna var tolfte vecka.

I årets förhandlingar vill Byggnads slå samman fyra avtal till ett, baserat på Byggnadsavtalet. Resultatlön ska slopas som begrepp och ersättas av ackordlön. Populära resultatlöneformer som i dag finns i olika företag skulle
i ett slag tvingas bort. Om fyra avtal blir ett blir konsekvenserna mycket stora för företag med arbeten inom flera områden som hus- och anläggning, vid uppsägningar enligt Las. Mot avtalskrav som dessa har BI fört fram egna – fackklubbar inom företagen med eget förhandlingsmandat i löne- och villkorsfrågor, friare löneformer med mera.

Hade parterna haft en fungerande förhandlingskultur och därmed varit en del av den svenska modellen, hade radikalt skilda utgångspunkterna inte behövt vara ett oöverstigligt hinder. Riktiga förhandlingar kan lösa sådant.

Nu hoppas Byggnads hårda kärna att de kan upprepa sina segrar i tidigare avtalsomgångar genom att köra sin vanliga taktik: inga förhandlingar, inga förhandlingar - därefter slutstriden med ultimativa avtalskrav i en snabbt eskalerande strejksituation.

De problem Byggnads har ställts inför sedan Europadomstolen stoppade granskningsarvodena och EG-domstolen underkände Byggnads agerande i Vaxholm har sedan 2007 kommit tillbaka i form av kompenserande krav i förhandlingarna med BI.

Kravet på lönestatistik från företagen till Byggnads för oorganiserade var en ersättning för bakslaget med granskningsarvoden. Ända tills Datainspektionen förbjöd parterna att tillämpa denna del av kollektivavtalet eftersom det strider mot Pul.

Nu upprepas mönstret. Det blir mycket svårt att undvika en ny konflikt våren 2009.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.