Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Byggsektorn 2010 till 2020

Byggsektorn befinner sig i en brytningstid. Det har sagts förr men nu är det mer sant än någonsin.

Publicerad: 14 januari 2010, 12:59

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Bakgrunden är bland annat de faktorer som medlartrion i förra årets byggkonflikt, Bengt K Å Johansson, Gunnar A Karlsson och Anders Sandgren pekade på och ville få parterna Byggnads och Sveriges Byggindustrier att hantera i avtalsrörelsen 2010.

De viktigaste de pekade ut var utvecklingen av ny teknik, nya material och snabbt ökande industrialisering av byggprocessen liksom att byggsektorn nu har öppnat sig för samma krafter från globaliseringen som den framgångsrika svenska exportindustrin alltid har mätt sig mot.

Att i det läget försöka skapa sig framtidsstrategier genom att blicka bakåt är ogörligt.

Det traditionella sättet att beskriva byggsektorn har mycket länge varit att den är hantverksstyrd snarare än en industriell process, att den nästan helt saknar produktivitetsförbättringar jämfört med exempelvis verkstadsindustrin, att den är dyr för slutkunden, det vill säga för fastighetsägare och boende eftersom en relativt sluten lokal byggmarknad inte medför någon effektiv konkurrens.

Till detta kommer att den helt dominerande delen av byggnationen utförs av en arbetsmarknad som organiseras som en laglig kartell. Detta gäller för övrigt de flesta områden på arbetsmarknaden och är en följd av den svenska modellen som helt domineras av kollektivavtalade löner och arbetsvillkor.

Men olika sektorer av näringslivet har löst detta på olika sätt inom ramen för den svenska modellen.

Exportföretagen och facken inom verkstadsindustrin valde att organisera en metod för sina kollektivavtal med målet att klara både högre reallöner och att bejaka metoder som höjer konkurrensförmågan för svenska företag ute på världsmarknaden.

Initiativet till denna nyordning togs av IF Metall och modellen fick snabbt acceptans hos både fack och arbetsgivare. Det blev en framgångsrik strategi som svar på de utmaningar det då färska medlemskapet i EU medförde.

Man kunde växla ner de nominella lönekraven som bara skapade inflation till en lugnare nivå som gav de anställda mer pengar i plånboken samtidigt som företagen kunde fortsätta att vässa sin teknikutveckling och höja produktiviteten.

Industriavtalet som kom 1997 har varit en avgörande faktor för att Sverige har kunnat utvecklas som ett land med omfattande tillverkning av varor och därmed också får en grund för fortsatt stabil utveckling av tjänstesektorn.

På många sätt var industriavtalet ett svenskt svar på de industriella och fackliga strategier som varit en framgångsmodell för Tyskland i alla år – en mycket hög tekniknivå, prisstabilitet, hög produktivitet och goda reallöner. Tyskland visade tidigt att dessa faktorer är samverkande kärl. Strax före jul gick visserligen Kina om Tyskland marginellt när det gäller storleken på varuproduktion och export men samtidigt har den pågående recessionen givit Tyskland ett kvitto på vad en effektiv, välorganiserad tillverkningsindustri betyder även i ekonomiska krislägen. Tyskland har klarat sig förvånansvärt bra under hela krisen och står väl rustade när konjunkturerna vänder.

Det är i detta läge den svenska byggsektorn – byggherrar, fastighetsägare, konsulter, byggentreprenörer, installatörer och andra befinner sig i dag.

Christer Lundh, professor i ekonomisk historia vid Handelshögskolan i Göteborg skrev i sin bok om arbetsmarknadens karteller 2008, ”Nya perspektiv på det svenska kollektivavtalssystemets historia” om globaliseringen att ”Det moderna industriföretaget strävar efter lean production, lagerlös produktion och stor flexibilitet i relation till kundbeställningar och andra marknadsreaktioner.”

Lyckas även en så traditionsstyrd och hemmamarknadsdominerad sektor som bygg utvecklas i denna riktning också med sina kollektivavtal kan svenska byggföretag, deras anställda och fackföreningar se framtiden an med tillförsikt.

Lyckas man sämre på den punkten är risken betydande att svenska byggföretag går miste om många svenska bygguppdrag i konkurrensen med utländska, effektivare byggföretag.

Avtalsåret 2010 är den första avtalsrörelsen som på allvar väger in det perspektivet och det är mycket hoppingivande.

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.