Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag08.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Claes Stråths förslag

Regeringens Lavalutredare Claes Stråth, lämnade på fredagen sitt förslag till hur Sverige ska anpassa sig till EG-rätten. Stråth föreslår begränsningar i stridsrätten men fortsatt stark ställning för arbetsmarknadens parter.

Publicerad: 12 December 2008, 10:50


I DN Debatt skriver medlingsinstitutets generaldirektör tillsammans med sin huvudsekreterare, Martianne Tejning och utredningens båda övriga sektreterare Tommy  Larsson och Martin  Nilsson, på fredagen om huvudpunkterna i utredningsförslaget.

Inför den 12:e december har det diskuterats mycket om innehållet. Utredningen har jobbat lite annorlunda än vad som vanligtvis görs i det att den löpande testat idéer och förslag till olika lösningar på arbetsmarknadens parter som en sorts förtida remissrunda.

Mycket av utredningens inredning har därför varit välkänt i förväg och det har sagts att både fack och arbetsgivare skulle bli lika nöjda och missnöjda med förslaget.

Så kan det nog vara. Byggsektorn har länge varit en sluten hemmamarknad och det är först under senare år som utländsk företag sökt sig in på svenska marknaden. Det betyder ökande konkurrens för svenska byggare och oftare än tidigare pressade priser i anbudssituationerna.

På motsvarande sätt ser Byggnads och övriga fack att chanserna till löneökningar på fackens villkor blir svårare.  Både fack och arbetsgivare i form av enskilda företag har därför en naturlig skepsis mot vad de ser som EU:s ensidiga betoning på behoven av ökad konkurrens inom hela unionsområdet.

EU har nu levt med principerna om de fyra friheterna - för människor, varor, kapital och tjänster - under de snart 25 år de etablerats och tillämpats, hela tiden har bedömts efter både det korta perspektivet och det långa.

I det korta perspektivet har ofta den fria rörligheten över nationsgränserna inom EU ofta betytt att någon part vunnit mer än någon annan. Men långsiktigt har den fria rörligheten över gränserna skapat ett effektivare och mer konkurrenskraftigt EU som helhet. Och där är alla vinnare.

När det gäller Vaxholmsmålet och Laval i EG-domstolen, så byggde inte minst domslutet i Rüffertmålet i våras vidare på dessa principer. En tysk delstat krävde i sina upphandlingar att den tyska lönenormen skulle tillämpas. När en underleverantör använde sig av polsk arbetskraft och lägre polska löner, sparkades underentreprenören.

Där ställde sig domen på de polska arbetarnas sida och menade att deras rätt att konkurrera med något lägre löner var deras enda chans att alls komma ifråga på den tyska byggmarknaden och att de inte fick diskrimineras av den typ av upphandlingskrav som den tyska delstaten uppställde. Långsiktigt kommer ändå lönerna att utjämnas när EU blir effektivare genom bättre konkurrens, menade EG-domstolen i Rüffertdomen.

Stråths svåra uppgift har varit att föreslå hur svensk lagstiftning och den långtgående konflikträtten kan anpassas med EU:s strängare regler till skydd för konkurrensen, det vill säga även tillåten lönekonkurrens.

En av de största svårigheterna med detta ligger på själva idéplanet. Den svenska modellen bygger på tankefiguren att parterna är ansvarstagande och att övervåld i arbetsmarknadskonflikter är ovanliga och mycket sällan förekommande.

Vaxholm visade på något helt annat, enligt EG-domstolen. I domen fastställer EG-domstolen hur långt parterna får driva det svenska fackliga intresset i strid mot ett utländskt företag.

Innanför denna gräns får facken och arbetsgivare däremot agera på sedvanligt sätt. Det finns ingenting i detta som strider mot hanterandet av den svenska modellen.

I sin utredning föreslår nu Claes Stråth att fackens strejkrätt i samband med gästarbete  begränsas till att enbart gälla minimivillkoren i branschavtalen.

I utredningens resonemang kring lex Britannia, som inte anses förenlig med EG-rätten av EG-domstolen, resonerar Stråth på ett sätt som liknar tankarna bakom Rüffertdomen.

"En stridsåtgärd som inskränker den fria rörligheten för tjänster får bara vidtas om den är nödvändig för att åstadkomma det som den vill uppnå med det."

Perspektivet ska då, menar Stråth, vara den utstationerade arbetstagarens och om han får en "verklig fördel, d v s i princip bättre villkor än han eller hon redan har." Stråth ansluter sig här till EG-domstolens sätt att resonera i Rüffertdomen.

Den arbetstagare som får högre lön och bättre villkor i det land han eller hon utstationerats till jämfört med hemlandets får då inte utsättas för lex Britannia och fackliga stridsåtgärder i avsikt att tränga bort tillämpningen av ett utländskt avtal till förmån för ett svenskt kollektivavtal.

Stråth föreslår i enlighet med EG-domstolen i Lavalmålet att ”villkoren i kollektivavtalen ska vara tydliga och förutsebara för det utstationerande företaget och deras anställda.

De fackliga organisationerna får vidta stridsåtgärder för att genomdriva minimivillkor när det gäller löner och arbetsvillkor, den så kallade hårda kärnan, i kollektivavtalen. Men inte utöver detta.

Om det utstationerande företaget kan visa att villkoren är samma eller bättre än ett svenskt avtal när det gäller den hårda kärnan, är stridsåtgärder inte tillåtna.

I förhållande till Byggnadsavtalet är detta mycket långtgående. Byggnadsavtalet saknar minimilön. Den hårda kärnan saknas i det stycket.


Ett utländskt EU eller EES-företag måste i förväg kunna beräkna sina kostnader för bland annat löner för att kunna delta och konkurrera om anbud. Byggnadsavtalets ackordtvång vid nyproduktion och nya förhandlingar var tolfte vecka gör det omöjligt att avgöra den verkliga kostnaden.

Stupstocksregeln – att en lägre lön betalas ut om ackordförhandlingarna misslyckas – förbjuder att företagen betalar högre lön än denna. Den skulle inte få tillämpas mot utländska företagare.

Men som en konsekvens av EU:s generella krav till skydd för lika konkurrens, skulle de i så fal heller inte få tillämpas mot svenska företag. Det skulle ju i så fall vara diskriminerande mot dem.

Stråths förslag ska efter remissomgången som startar inom kort leda till lagstiftning 2010. Blir den så som Stråth vill, får för Byggnads grundläggande principer inte längre tillämpas.

Är detta till men för Sverige? Knappast. Byggnads har i sin kritik mot EG-domstolen talat om hotet mot den svenska modellen. Stråts väl avvägda utredning visar istället på hur lite som behöver ändras i den svenska modellen för att den ska rimma bättre med EU:s rättsprinciper.

Det kräver ett fåtal redaktionella förändringar i MBL. När det gäller till exempel Byggnadsavtalet behöver lagstiftaren inte göra något annat än att precisera gränserna för lagliga stridsåtgärder.

Att dramatiken blir så stor beror på att Byggnads har haft en unikt stark ställning på arbetsmarknaden. Deras tolkning har varit normen alla anpassat sig till.

Mer konkurrensutsatta fack har länge haft en mer balanserad ställning i förhållande till arbetsgivarna. Hela dramatiken ligger i hur Byggnads som organisation nu måste anpassa sig till majoritetens regler. I Sverige och i EU.

Det bör alla välkomna.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.