Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag08.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Dags att leta modell för social housing

Vi borde på allvar pröva i frågan om socialt boende.

Publicerad: 31 Maj 2017, 04:00


När kommunstyrelsens ordförande i Malmö, Katrin Stjernfeldt Jammeh, för två veckor sedan meddelade att kommunen nu slutar köpa bostadsrätter till nyanlända skulle det kunna ses som en sorts avgångsbetyg i det komplicerade ämnet bostadspolitik.

”Det går inte att köpa bostäder i den omfattningen med de priserna”, sade hon till Sydsvenska Dagbladet. ”Det ligger ett fullmäktigebeslut i botten, men det är inte meningen att Malmö stad ska snedvrida bostadsmarknaden.”

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Under perioden med Malmö som aktiv köpare av bostadsrätter steg priserna med 19 procent enligt statistiken.

Malmös beslut att sluta konkurrera med vanliga hushåll om bostadsrätterna är senkommet men klokt. Det enda rätta.

Malmö har via Öresundsförbindelsen kommit att symbolisera boendet och antalet nyanlända men det har sin motsvarighet, i olika skala, i övriga 289 kommuner.

De utmaningar detta innebär borde göra att vi på allvar prövar i frågan om socialt boende, social housing i ett större grepp. Det handlar om nya hyresrätter. Våra nuvarande boendemodeller klarar helt enkelt inte utmaningen.

Förutom priset på själva boendet krävs det också att boendet skapas på platser där jobben finns liksom närhet till skolor, social service, trygghet i boendet och goda kommunikationer. Visst låter det utopiskt i överkant? Men det beror på hur vi tar oss an frågan.

Avgörande är finansieringen. Vem betalar?

Två finansieringsalternativ

Här finns två huvudalternativ. I Tyskland kan myndigheterna villkora större byggprojekt med att byggherren skapar ett antal boenden med låg hyra. Det kan betyda att övriga boenden är med och betalar för helheten.

Den andra modellen är över skattsedeln. Antingen att det allmänna ger direkta bidrag till eller att det allmänna tar rollen som byggherre och fastighetsägare och sätter en hyra folk har råd med.

Det var den traditionella metoden för USA:s federala regering fram till mitten av 1980-talet. Och fortfarande bor omkring två miljoner invånare i statligt ägda hyreshus trots att ett flertal av dessa revs i början av 1990-talet p g a hög kriminalitet.

Men 1986 infördes ett nytt system över hela kontinenten baserat på offentlig-privat samverkan.

Investerare och banker lockas att köpa statligt beslutade avdragsrätter, värdepapper som konverteras till reda pengar i händerna på byggherren att utveckla och bygga hyreshus med låga hyresnivåer.

Systemet har lockat mindre, lokala byggföretag och fastighetsägare att utveckla metoder för hög kvalitet inom ramarna för projektens totalekonomi och till förutbestämda kostnader för skattebetalarna.

Systemet är sedan 30 år huvudmodellen för social housing, den ses som ekonomisk stabil med låga risker för investerare, banker och fastighetsägare. Skönhetsfläckar finns, vilket radiokanalen National Public Radio nyligen redovisade. OPS-modellen för social housing omsätter åtta miljarder dollar årligen och i flera skandaler har projekt redovisat för höga byggkostnader som ett sätt att ge deltagande parter kick-backs.

Men modellen finns, den fungerar i stort – och kan förbättras.

Staffan Åkerlund

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.