Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Det går inte att ignorera Sverigeförhandlingen

Att inte bygga har också ett pris.

Publicerad: 21 februari 2018, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Om planerna på höghastighetståg, hastigheter på 320 kilometer i timmen, och tillräckligt snabb utbyggnad krymper ihop till en mellanmjölkslösning – lägre hastigheter och radikalt förlängd byggtid – är det inte troligt att kommunerna heller känner sig bundna av Sverigeförhandlingens uppgörelser.

Varför skulle kommunerna det?

Men sett i ett större perspektiv skulle just ett sådant resultat vara en katastrof och leda till en mångbottnad svekdebatt. Det är inte direkt någon vi behöver inför valet i september. En sådan svekdebatt kommer i så fall att slå hårt över blockgränserna. Allianssidan därför att både liberaler och moderater numera avvisar höghastighetståg, framför allt på grund av kostnaderna.

Och regeringen har svårigheter att pressa in denna typ av storskaliga och samhällsförändrande investeringar i det finanspolitiska ramverk som i princip fungerar som en sorts ekonomisk grundlag i Sverige sedan 1990-talskrisen. Den har tjänat oss väl, den är en stor del av förklaringen till att rikets finanser är välbalanserade och statsskulden rekordlåg.

Om nya stambanor byggdes i den kvalitet och med den utbyggnadstakt som krävs för ett sammanhängande snabbtågssystem med kopplingar till Köpenhamnsregionen och kontinenten skulle en ren lånefinansiering av de beräknade 230 miljarderna betyda att statsskulden ökade med några få procentenheter.

Detta rimmar dock dåligt med det finanspolitiska ramverkets begränsningar. Även om en modell för lånefinansiering hittades som accepterades av alla partier, måste staten med dagens regler reservera motsvarande belopp i budgeten, som därmed ändå hamnar på balansräkningen.

Blocköverskridande samtal

Om infrastrukturminister Tomas Eneroth får som han vill så kan regering och riksdag samla sig till blocköverskridande samtal om infrastrukturen. Men för att dessa ska bli meningsfulla bör de snabbt komma in på det som var grunduppdraget till Sverigeförhandlingen efter 2014.

Uppdraget var där att lösa två frågor i ett sammanhang: att avtala om ökat bostadsbyggande och utbyggnad av ny infrastruktur. Förhandlingarna har ålagt parterna att ta ett helhetsperspektiv.

Arbetssättet har till sin natur varit radikalt nyskapande. Det är samverkan mellan staten, regioner och landsting och en lång rad berörda kommuner. Sverigeförhandlingen som slutrapporterade till Tomas Eneroth 20:e december 2017 beskriver det som en ”värdeskapande förhandlingsmodell som baseras på nyttor.”

Att inte bygga har också ett pris

I stället för fördelning av kostnader diskuterar parternas olika intressen och söker den mest värdefulla lösningen för alla parter.

”Det sammanlagda resultatet blir då totalt sett större än parternas enskilda delar.”

Sverigeförhandlingen har gjort sitt. Det som återstår är att staten uppfyller sina åtaganden och övriga parter sina.

Att inte bygga en ändamålsenlig trafikapparat och välbehövda bostäder har också ett pris som är vida överstigande de nödvändiga investeringskostnaderna.

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.