Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag28.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Det ljusnar - grip tillfället!

Allt fler tecken pekar på att en försiktig optimism kan börja skönjas i byggsektorn.

Publicerad: 15 September 2009, 13:01

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Håller utvecklingen i sig kanske vi kommer upp på huvudspåret igen. De omfattande behoven av bostäder och infrastruktur försvann ju inte för att den internationella finanskrisen utlöste ett lånestopp i det svenska banksystemet.

Men oavsett utgången av den nuvarande krisen, borde vi ta tillfället i akt att tänka igenom några punkter som särpräglar vår verksamhet. Självkritiskt och med målet att hitta bättre lösningar.

Få andra sektorer i ekonomin har så tydliga och branta upp- och nedgångar. Att jämna ut svängningarna i kurvan borde vara en dröm för alla inblandade.

Byggherrarna skulle få in genomförandet av sina projekt i ett jämnare flöde, vilket är välgörande för allt från finansiering till det slutliga överlämnandet till fastighetsägaren och förvaltarfasen. Byggentreprenören som samordnar själva produktionen är kanske den som slits mest av själva svängningarna i ekonomin. På toppen av en byggkonjunktur är arbetsmarknaden alltid överhettad och branschens akuta rekryteringsbehov blir tydlig på ett feberhett sätt.

För byggnadsarbetarna ger svängningarna i ekonomin både för- och nackdelar. Effekterna av en stark uppgång ger skjuts i löneutvecklingen, en effekt som sitter i länge även efter en nedåtvändning.

Det beror på den mycket medvetna strategin att använda ackordlönesystemet inom nyproduktionen som draglok för det allmänna löneläget för byggnadsarbetare, vilket hjälper de 75 procent av byggnadsarbetare som är sysselsatta med reparationer eller andra rotjobb eller uppgifter som av andra skäl inte omfattas av byggnadsavtalets ackordstvång.

Det är en löneteknik som i sig starkt bidrar till att förstärka de branta svängningarna i byggkonjunkturen. För Byggnads som fack har det tidigare inte varit någon större nackdel eftersom deras medlemmar ofta har varit tvungna att varva perioder av jobb med perioder av arbetslöshet, en omständighet som gör det nödvändigt för den enskilde byggnadsarbetaren att vara med i facket. Medlemskapet har varit en utjämnande faktor i privatekonomin, en ren inkomstförsäkring.

Visserligen har det redan tidigare gjort att Byggnads avgifter legat högre än snittet för andra fackförbund men huvudskälet till att Byggnads avgifter varit så höga har alltid varit att själva förhandlingssystemet har förutsatt att förbundet har kunnat hålla sig med hundratals flera fackliga ombudsmän än något annat fack. Kostnaden för arbetslösa medlemmar i Byggnads däremot har till nio tiondelar alltid betalats med skattemedel.

Men i och med att Byggnads inte längre får mångmiljoninkomster från de av Europadomstolen förbjudna granskningsarvoden (som kränkte de oorganiserade byggnadsarbetarnas rättigheter), räckte inte medlemsavgifterna till för att hålla den månghövdade ständigt pågående förhandlingsapparaten bemannad. Byggnads har tvingats till smärtsamma neddragningar av sin personal sedan 2007.

Allt detta borde bidra till att även Byggnads ställer in sig på en utveckling där alla parter drar sitt strå till stacken för att åstadkomma mindre smärtsamma – mindre branta – konjunktursvängningar.

Sätt ur ett samhällsbyggnadsperspektiv vore detta mer än välkommet. Långsiktigt är investeringsbehoven så omfattande när det gäller behoven av nya bostäder, ombyggnaden av det 40 år gamla miljonprogrammet och behoven av ny infrastruktur, att rekryteringen av arbetskraft är sektorns största fråga. Alla kategorier. Skräm inte bort folk från sektorn i framtiden!
Vägen ut ur detta dilemma är en utjämnad byggkonjunktur. Och motsatt: främsta hindret för en framgångsrik rekrytering av människor och kompetens till samhällsbyggnadssektorn är fortsatta branta svängningar uppåt och nedåt i konjunkturen. Mellan överhettning och idiotstopp.

På Gunnar Strängs genomreglerade tid då regeringen styrde över både kredit och valuta och byggsektorn via intrikata bidrag och subventioner, var det enklare att styra byggverksamheten och använda den som motor i samhällsekonomin när annan industri hade lågkonjunktur.

I en avreglerad samhällsekonomi måste det mesta av detta åstadkommas på frivillig del. Genom samverkan. Men Strängs idé, att använda samhällsbyggnadssekorn som en stabiliserande ekonomisk faktor, har varit rätt hela tiden.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.