Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag08.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Det nya industriavtalet

Det är hoppingivande för svensk konkurrenskraft att Industriavtalet nu får en efterföljare.

Publicerad: 10 Maj 2011, 20:29


Industriavtalet från 1997 har fått sin efterföljare. Det nya industriavtalet blev klart i veckan. Det är utmärkt. Indirekt blir det nya avtalets inflytandet över lönebildningen i byggsektorn stort. I takt med ökande internationell konkurrens. Produktivitet är ett nyckelord.

I dag är inte parterna bakom Byggavtalet en del av det nya industriavtalet. Men drivkrafterna bakom de bägge avtalen är ändå likartade. Skillnaden mellan avtalen är historisk. Byggsektorn har fram tills helt nyligen kunnat agera som en skyddad hemmamarknad. Det har bromsat byggsektorns utveckling.

Parterna bakom industriavtalet har i 14 år arbetat med idéerna som låg till grund för "Samarbetsavtalet om industriell utveckling och lönebildning" mellan 20-talet arbetsgivareförbund och deras fackliga motparter inom exportindustrin.

En av de viktigaste orsakerna till att Sverige kunde ladda om som industriland och att Sverige idag står starkt trots finanskrisen är att vi lyckades sätta stopp för decennier av inflationsekonomi och satsa på att förnya och stärka industrin.

1950- och 60-talens tillväxtekonomi hade tagit en ände med förskräckelse i mitten på 1970-talet. Kostnadsexplosionen, till största delen driven av lönekostnader, följdes av en serie devalveringar.

Hög inflation drev fram rekordhöga lönekrav. Så såg det också ut på många håll i Europa.

Prisstabila Västtyskland var ett lysande undantag. Och Tyskland är fortfarande 2011, vid sidan av Kina, världens ledande varuproducent om man ser till värdet på de varor som exporteras.

Till denna starka ställning bidrog aktivt det mäktiga fackförbundet IG Metall, som bejakade högre reallöner via låga, icke inflationsdrivande löneökningar, liksom en facklig politik som bejakar teknisk utveckling och stärkt inhemsk konkurrenskraft.

Tyska företag finns numera på alla kontinenter. Tyska fordon byggs i Nordamerika och i Kina och i andra delar av världen. Men poängen är att denna utveckling samtidigt gynnat fackens medlemmar i Tyskland. Tyskland har klarat av många av globaliseringens utmaningar. Med bibehållna högre löner i Tyskland.

Paradoxalt?

Inte när det som i Tyskland motsvaras av högre produktivitet. Det är den tyska läxan – och den svenska i och med industriavtalet 1997.

I fjol sprack den historiska överenskommelsen när Teknikföretagen sade upp avtalet efter 13 år. De ansåg inte att avtalet fungerade längre. Fjolåret präglades dels av industravtalspartnern Pappers stora konflikt men också av trycket från Handelns parter på höga lönelyft och de offentliganställda, främst Kommunals krav.

Därför är det mycket glädjande att parterna inom exportsektorn kan ta nya tag och leverera ett robustare nytt avtal. Det innehåller två delar. Ett samarbetsavtal och ett förhandlingsavtal.

Ett särskilt samarbetsråd bildas. I förhandlingsavtalet förbinder sig parterna för att industrin ska vara normerande för lönesättningen på hela arbetsmarknaden.
Byggsektorns huvudparter står visserligen utanför. Men lever i och med tillkomsten av nya Byggavtalet i samma idémässiga värld. Det känns hoppfullt.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.