"Djup tragik på Fortums nya biokraftvärmeverk"

Tisdagsmorgonens dödsolycka i Hjorthagen vid Värtahamnen i Stockholm är en mänsklig tragedi för de drabbades familjer och nära och kära. Sett ur perspektivet att någon har gått hemifrån och tagit avsked av någon eller några med det självklara och outsagda att man ska ses om några timmar igen. Nu får en noggrann utredning ta vid där alla berörda deltar. Säkerhetsarbetet inom den tunga och riskexponerade byggsektorn har tagit mycket stora steg i modern tid. Sett över de senaste 60 åren visar Arbetsmiljöverkets statistik på det närmaste en revolution inom säkerhetsarbetet. 1955 dog 425 människor i sitt arbete. 2013 dog 25 personer.

Dels är detta en följd av samhällets modernisering där en ofta olycksdrabbad näring som jordbruk som traditionellt toppat statistiken numera enbart sysselsätter några få procent av alla arbetande. Dels är det en helt ny insikt i hur risker kan reduceras ner mot noll om man är konsekvent i hur man hanterar och lär sig av de olyckor som trots allt inträffar. Vad har brustit i säkerhetssystemen? Vad beror på fel i materialen? Vad beror på den mänskliga faktorn?

Ska man vara hundra procent säker på att en liknande olycka undviks i framtiden måste den kartläggas ner på en minutiös detaljnivå där ett entydigt svar blir tydligt som varje företag, varje individ kan förhålla sig till. Är det materiel som behöver utvecklas, ledningsfrågor eller metoder att stärka den enskildes eget ansvarstänkande?

Att hitta den länk som brast när olyckan är framme i byggprocessen är bara den första delen i hanteringen. Den får konsekvenser. Bär företaget ansvaret finns det också ett personligt ansvar och möjligheter till kännbara böter för företaget. Är det på individnivå i strid mot föreskrifter är det svårare. Attityder måste förändras och till det måste en ny säkerhetskultur odlas dag för dag i all oändlighet.

I min ledare i Byggindustrin nummer 29 i år skrev jag om initiativet Stand Down. Det som genomfördes av Trafikverket tillsammans med Sveriges Byggindustrier och Svenska Teknik & Designföretagen runt om i landet på ett 60-tal platser. Det är ett starkt exempel på vilken typ av kraftsamling som krävs för att etablera en säkerhetskultur som förmår att hantera och isolera de risker som alltid finns närvarande i många projekt. Stand Down manifesterades tidigare i höst med en tyst minut i Citybanan som just drabbats av flera olyckor under projektets gång.

Dödsolyckan i Hjorthagen lär oss framför allt att vi måste ta ytterligare steg i ett systematiskt säkerhetsarbete som når hela kedjan, varje enskild länk i byggprocessen. Den börjar med olyckan, orsaken och hur denna kan elimineras som riskmoment i likartade arbetssituationer.

Dessa kunskaper och åtgärder måste sedan bli gemensamma kunskaper i hela byggsektorn på nationell nivå. I dag finns det kanaler och verktyg att hantera nya kunskaper om risker. Branschens eget initiativ Säker Arbetsplats är ett säkerhetsarbete organiserat över hela landet, branschrådet Väg & Ban är detsamma, branschens kortsystem ID06 är ett kraftfullt sätt att skapa ordning och reda för alla som vistas kring byggplatsen och efter årsskiftet kompletteras ID06 med en kompetensdatabas som garanterar hur farliga moment ska hanteras av personer med rätt utbildning och övning.

Men det behövs sannolikt mer. Det bör vara en central funktion att bygga en kunskapsbank baserad på tidigare säkerhetshaverier och dess orsaker. I dag har flera stora byggbolag skapat sina egna haverikommissioner och var tidigt ute med egna nollvisioner för olyckor.

Fortums projekt i Värtan är en angelägenhet också ur en annan livsviktig synvinkel. Det är en flermiljardsatsning på miljö där man med världsledande teknik ska minska koldioxidutsläppen med 126 000 ton per år samtidigt som man får ut el och fjärrvärme från unikt höga 90 procent av bioråvaran.

Staffan Åkerlund