Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag04.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

En avgörande reform

Ibland är det roligt att konstatera att jag hade fel.

Publicerad: 19 Oktober 2011, 14:02


Ett exempel:
För
23 år sedan, 1988, blev byggnadsarbetare anställda i byggbolagen från att tidigare ha varit objektsanställda. Det var inte populärt hos arbetsgivarparten, på den tiden Byggentreprenörerna.

Byggföretagen hade bromsat och bekämpat förändringen i åratal . Själv arbetade jag vid den tiden som reporter på SAF-tidningen och skrev ett antal artiklar om den förestående förändringen. Främsta argumentet mot att ge byggnadsarbetarna fasta anställningar var från byggbolagens sida att det passade företagens stora behov av flexibilitet dåligt.

Sysselsättningsgraden varierade ju starkt över tid beroende på vilka projekt som var i gång liksom på hur konjunkturen såg ut och om årstiden var lämplig för att starta eller arbeta med projektet.

Men argumenten var många och bottnade alla i att företagen var ovilliga att ta på sig ansvaret för så många nya fasta anställningar som reformen skulle medföra.

Jag kommer ihåg att jag bland annat intervjuade Byggentreprenörernas kloke arbetsrättsjurist Gustav Herrlin och lät mig övertygas. Byggbranschen var speciell och fasta jobb för byggnadsarbetarna skulle bara ställa till det för branschen. Visst påverkade sådana argument min rapportering i SAF-tidningen.

I dag, 23 år senare, ser de flesta (inklusive undertecknad) annorlunda på sakernas tillstånd. Byggsektorns företag står inför flera ödesfrågor. Det handlar om effektivitet och produktivitet, det vill säga om svenska företags konkurrenskraft jämfört med de bästa utländska. Och kopplat till detta – hur kan vi locka till oss den bästa arbetskraften?

Till skillnad från andra industrigrenar som förändras genom att tillverkning kan flyttas ut till andra länder, till andra världsdelar, så utmärker sig byggindustrin genom att produktionen till största delen måste bedrivas här. Till det behövs det byggnadsarbetare, arbetsledare och andra tjänstemän.

Byggindustrin är därmed en fantastisk framtidsbransch också ur sysselsättningssynpunkt. Vårt behov av att kunna rekrytera nya generationer medarbetare räknas i hundratusentals sett över några år.

Och det är där 1988 i dag framstår som ett oändligt viktigt år för byggsektorns utvecklingskraft.

Med denna veckas Byggindustrin följer en rekryteringsbilaga, Byggare.Com som samtidigt skickas ut till över 100 000 elever i årskurs nio. Alla reportage är skrivna av vår reporter Johanna Åfreds och avsikten är att berätta om vilka fantastiska utsikter det finns till spännande framtidsyrken i branschens företag.

Hade vi kunnat skriva detta om byggbranschen hade fått behålla tillfälliga objektsanställningar? Det var ju ett system där bygglagen hoppade såsom rallare runt mellan olika byggföretag.

Nästa vecka, i nummer 33-11, kommer vi att ha ett reportage om JM:s lean-utveckling. Där beskriver John Eklund, chef för produktionsutveckling och eldsjälen bakom företagets satsning på lean, den starka kopplingen mellan anställningsform och företagens incitament att utbilda och vidareutveckla sina medarbetare. Ju mer man satsar, desto självklarare kommer det att te sig.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.