Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag04.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

"En ödestid för alla tågvänner"

Staffan Åkerlund funderar kring snabbtågens framtidsutsikter.

Publicerad: 8 September 2016, 08:01


Ämnen i artikeln:

höghastighetstågsnabbtåg

Sverige står i begrepp att gå till beslut i en av detta århundrades allra största frågor – våra fysiska kommunikationer. För 150 år sedan byggdes, med hjälp av bland annat brittiska lån, de spår som knöt ihop ett litet, glesbefolkat och mycket avlångt land – det som skulle komma att bli dagens stambanor. Tågförbindelser och hamnar öppnade landet för industrialisering och export.

Nu står vi inför samma ödesstund som för 150 år sedan. I dag gäller frågan om vi ska satsa på tåg i form av höghastighetsbanor eller inte.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Omsvängning vid valår

Formellt borde frågan besvaras jakande. När alliansen 2010 i samlad tropp gick till val på 140-miljardersprojektet Sverigebygget var det överraskande för de flesta. Höghastighetståg hade fram till dess avskrivits som massivt olönsamma av inte minst dåvarande finansministern Anders Borg. Omsvängningen kom i Almedalen just detta valår och lanserades som en universallösning på två problem – det nödtorftigt lagade och lappade existerande tågsystemet liksom den akuta bostadskrisen.

Sverigebygget gjorde bägge behoven till en gemensam angelägenhet för berörda kommuner och staten. Elegant!

Allt tydligare motståndare

Efter Alliansens valförlust för två år sedan döptes projektet om till Sverige-förhandlingen men fortsatte i stort på exakt samma spår.

Betyder det att det även 2016 råder en bred politisk uppslutning bakom projektet vars prislapp hela tiden revideras uppåt och redan har fördubblats jämfört med 2010?

Det återstår att se. Mycket av kritiken mot det storskaliga projektet handlar om att det kan finnas angelägnare satsningar för pengarna. Delar av alliansen blir allt tydligare motståndare till en satsning på helt nytt bansystem vid sidan av de nuvarande stambananorna.

Lärorikt från USA

Liknande skepsis finns i flera europeiska länder och i bilens hemland nummer 1, i USA.

Trots det fortsätter man över stora delar av Europa att trots skrala statskassor och fortgående ekonomiska kriser sin utbyggnad. Mest i Spanien och därefter i Frankrike. De politiska bedömningar som görs där har hittills avgjorts av scenarier som snarare haft kommande sekler i sikte än det närmaste decenniet.

Där har tågens betydelse för stadsutvecklingen i respektive land ställts i motsats till bilens. Amerikanska städer har med bilismens segertåg fått breda ut sig i det oändliga. Arbete och boende blev till stora delar omöjliga utan bilen och ett väl utbrett vägnät.

När bilismen kom till Europa fanns städerna redan på plats. Tågen moderniserade dessa och fortsatte ständigt att uppgraderas och hejdades inte av teknikskiftet till riktigt höga hastigheter.

I USA är nu byggandet av den första höghastighetsbanan sedan i somras i full gång. Det omges av strikta, lagfästa krav på lönsamhet men förväntas ändå bli den nya pulsådern på västkusten mellan Los Angeles och San Fransisco. I den delstat som var först att lagstifta om noll utsläpp från bilismen. I dag har smogargumentet ersatts av ett koldioxoddito. Det är lärorikt.

Staffan Åkerlund

Ämnen i artikeln:

höghastighetstågsnabbtåg

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.