"En sansad röst mot terrorn"

När en mänsklig tragedi som fredagens terrorattack i Paris har inträffat är det lätt att debatten om den stora flyktingvågen slår över i skräckscenarier av innebörden att terrorister från Syrien och Irak eller andra IS-dominerade territorier har fri access till Europa och att vi saknar motstrategier.

Då känns det befriande att ta del av en sansad röst djupt inifrån byggsektorn, Calle Fridén och hans blogg Utsikt Från Ett Tak. På söndagen skriver han ett långt inlägg och räknar upp fem skäl till varför det inte är troligt att terroristernas väg in i Europa och Sverige går via de som flyr för sina liv från IS eller president Assads barbariska krigföring.

Att de fem skälen alla är högst trovärdiga är en sak. Men viktigare är att de framförs i ett läge där krigsretoriken och röster för hämnd tar allt mer plats i det offentliga rummet.

Är inte ensam

Calle Fridén är heller inte ensam. Från EU uppmanade kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker människor att inte blanda ihop korten. Vår inrikesminister Anders Ygeman (S) som ansvarar för landets säkerhetsfrågor är i motsvarande grad sansad i vad som krävs i vårt flyktingmottagande i en situation där spektakulärt våld försöker sätta skräck i en hel världsdel.

Jag är övertygad om att det ligger mycket i Calle Fridéns avslutande analys, som jag gärna återger ett större stycke av:

”Om vi ska vara rädda för ett angrepp, och det ska vi eftersom vi i Daeshs (IS) ögon för krig mot dem, ska vi frukta de som varit här länge, som står utanför samhället. Det är därför jobb och bostad och utbildning är de bästa motmedlen. Inte heller ska vi acceptera miljöer som är radikaliserande – vare sig det är kyrkor eller moskéer eller föreningar. Minsta lilla hets mot folkgrupp ska ge omedelbara konsekvenser. Och det gäller givetvis åt andra hållet också – i Sverige har vi all anledning att frukta militanta högergrupper, och dess avarter.”

En frän kritiker

Den slutsats han drar av detta resonemang är att det bästa skyddet mot terrorn är att bekämpa fattigdom och ojämlikhet.

Det är ett trovärdigt resonemang. Det är ett sätt att beskriva hur vi måste bygga våra samhällen. Calle Fridén är fackligt engagerad och är en frän kritiker av det mesta som byggsektorns arbetsgivare står för eller gör.

Så här kan det till exempel låta om en text från den 25 oktober där han argumenterar för att ge flyktingar plats på jobbmarknaden inom byggsektorn i stället för gästarbetare eller svartjobbare:

”Hur svårt skulle det vara att skapa ett system som faktiskt hade lika bra koll på utländsk arbetskraft som de har på den inhemska? I min värld är det inte en omöjlig uppgift. Visst, arbetsgivarna kommer ju att skrika ihjäl sig, och säkert en del av deras debattkreatur också, men det är vi vana vid.”

Visst, tonläget är emellanåt mer gällt än så sansat och reflekterande som inledningen i den här texten visar. Men det hindrar inte att han har rätt.

Vårt samhällsbyggande måste – om vi ska nå världsklass – vara inkluderande både i hur de byggda miljöerna utformas och vilka som tillåts bygga dem. Det blir intressant att se om något debattkreatur argumenterar emot detta.

Staffan Åkerlund