Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Energimål i Sverige och Frankrike

På Batimat, en av världens största byggmässor som hölls i Paris 4–8 november, var energirenovering ett av de stora samtals- och seminarieämnena. Franska staten, byggindustrin och fastighetsägare har ambitioner. Under det femte året av Frankrikes gröna miljöpolitiska handlingsprogram ska renoveringstakten öka markant hoppas alla. Men trots metoden att erbjuda skattelättnader för hushåll och fastighetsägare går det trögt.

Publicerad: 20 november 2013, 14:31

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Cécile Duflot, minister för bostadsfrågor som besökte mässan på öppningsdagen har redan tidigare konstaterat att det kan vara dags för utvidgad renoveringsskyldighet för husägarna om inte andra insatser hjälper.

Det som övervägs är att hota med kännbara sanktioner vid horisonten som piska för att få bostadsägare att välja moroten, skattelättnaderna.Fransmännen jämför sig med tyskarna som har framgångar med en ren frivilliglinje. Att miljörenovera är lockande med tyska statens generösa stödregler. Och populärt. Varje år leder det till att cirka en hundradel av det befintliga beståndet rustas upp i nivå med nybyggnadskrav.

Men även med dessa tyska framgångar kommer det att ta hundra år att lyfta det äldre beståndet till samma standard som nyproduktion, noterar Franska debattörer därför helt logiskt. Och det räcker inte.

I Sverige har vi i stora delar samma grundproblem som Frankrike och Tyskland. Stora renoveringsbehov, inte minst av vårt eget miljonprogram. Men hos oss har arbetet knappt ens smygstartat.

Den 12 november höll IT- och energiminister Anna-Karin Hatt tal på Svensk Fjärrvärmes årsmöte. Hon tog upp tråden från det andra hållet.

Visserligen läcker de stora huskropparna i många svenska städer ut värme. Det är självdrag och klen isolering. Men när det gäller den tillförda energin så har Sverige sedan 1970-talet ändå ”kommit långt på sin hållbara resa” som hon uttryckte det.

Och hon har rätt. Det var en stor sak att ta steget ut ur det fossilberoende vi befann oss i för 40 år sedan. Då var 80 procent av all energi som användes fossil. I dag är den 32 procent. Det mesta går till våra fordon.

Det tackar Anna-Karin Hatt en långsiktig kombination av målmedvetet arbete och tydliga styrmedel för. I dag är nästan hälften av den använda energin förnybar. Även här handlar det om piska och morot. Koldioxidskatten, som Sverige var först i världen att införa, gör det dyrare att belasta klimatet. Skattebefrielse av förnybara bränslen gör dem både ekonomiska och attraktiva. Tillsammans med gröna elcertifikat ger detta mycket förnybar el för varje satsad krona påpekar Anna-Karin Hatt helt riktigt.

Det är ute i kommunerna som det praktiska arbetet har gjorts i denna energiomställning. De kommunala kraftvärmeföretagen har varit snabba på att inrätta sig efter centralt beslutade styrmedel. Kraftvärme, högeffektiv avfallsförbränning och biomassa har i kombination med fjärrvärmen konkurrerat ut oljan såvitt det gäller kommunala producenter.

Det har gått mer än utmärkt på utbudssidan. Vi producerar kraft och värme miljömässigt förnuftigt.

Men problemet kvarstår: Det är användandet som inte är förnuftigt. Samma kommuner som så ivrigt har anpassat sig till statens styrregler för värmeproduktion därför att det är lönsamt, måste få lika goda styrmedel för sina kommunala bostadsbolag när det gäller konsumtionen. Piska och morot även där. Annars uteblir konsumtionsminskningen – eller i bästa fall – tar hundra år som i Tyskland.

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.