”Extremt sannolikt” att vi värmer klimatet

När vetenskap kolliderar med politik kan ett mönster skönjas. Det tar tid för nya insikter att omsättas i praktisk handling. Tydligast syns mönstret när USA backar ur bindande åtaganden från klimatuppgörelsen i Paris härom året. Det är svårt att öppna nedlagda kolgruvor utan att vara klimatförnekare.

I Sverige och största delen av övriga världen, inte minst i Europa och Asien, tar man vetenskapliga rön om klimathot på allvar. Men i praktisk handling och understödd av politik?

Det kommer – men det tar tid.

Och med tanke på allt som står på spel får vi fortsätta att studera kraftmätningen mellan vetenskap och politik i USA. Det är ett extremexempel på hur det kan gå.

Dagsaktuell dystopi

Med författaren och USA:s förste Nobelpristagare i litteratur, Sinclair Lewis, och hans 81 år gamla men högaktuella roman ”It Can´t Happen Here” från 1935, får vi hoppas att amerikansk politik inte blir ett mönster för resten av världen.

1935 var motpolerna demokrati och populism/fascism.  Sinclair beskriver mardrömsscenariot om Europas fascism skulle infektera USA.

2017 är motpolerna demokrati/vetenskap och populism/klimatförnekelse och det är USA som är hotet. Åter igen ett mardrömsscenario.

Det märkliga – som gör romanen dagsaktuell och till en storsäljare på Amazon – är den är dess exakta förutsägelse för turerna i presidentvalet 2016.

Men nu gör det amerikanska vetenskapssamhället en tung insats för att stärka vetenskapens långsiktiga och nödvändiga överhöghet.

”Det är extremt sannolikt att det är mänskliga aktiviteter som är huvudorsaken bakom den globala uppvärmningen”, sammanfattade NPR, National Public Radio, den hittills mest omfattande statliga studien i USA hittills.

Varmaste perioden

En specialrapport kom på torsdagen i förra veckan från NCA4 med dess federala organ som National Oceanic and Atmospheric Administration, rymdadministrationen NASA och det akademiska forskningssamhället.

De senaste 115 åren är den varmaste perioden hittills i vår civilisations historia, enligt den 600-sidiga rapporten. Den sammanfaller med industrialismen.

Under tiden tar näringsliv, företag och en intresserad allmänhet på bägge sidor av Atlanten till sig såväl ny miljöfrämjande teknik som insikter om klimatet.

Politiken gör detsamma. Med fördröjning. Men detta kommer ingen politiker att erkänna, de ser sig som miljöns stormtrupper.  Men om detta var sant, varför dröjer i så fall de avgörande politisk-ekonomiska besluten att låta varje energislag bära sina kostnader för klimatet full ut? (Läs gärna miljödebattören Johnny Kellners debattartikel).

I en debatt i DI 3 november beskriver nationella samordnaren för fossilfritt Sverige, Svante Axelsson, hur nya teknik, alternativa drivmedel och likartade marknadsförutsättningar för vägtrafik, tåg och sjöfart med en ny skattepolitik kan göra oss fossilfria.

Det kräver dock en snabb utbyggnad av infrastrukturen för alla tre trafikslagen i ett läge med begränsad budget.  OPS någon?

Staffan Åkerlund