Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Finanskraschen snart ett år

Byggbranschen ligger normalt sett sent i en konjunkturcykel. Sent in, sent ut. Dagens konjunktur är dock inte den normala cykeln - som är svårhanterlig för många företag redan den.

Publicerad: 11 augusti 2009, 14:17

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Denna gång får vi gå tillbaka till finans- och fastighetsbubblan för snart 20 år sedan för att hitta likheter. Men inte ens det ger byggsektorns företag någon speciell vägledning hur dagens problem ska hanteras.

Det var inte en inhemsk svensk bubbla som brast denna gång utan en amerikansk, en isländsk, en baltisk, en brittisk. Men förgreningarna sträcker sig djupt in i det svenska byggandet när bankväsendet hotas, krediterna till projektfinansiering blir svårare eller omöjlig, när stigande arbetslöshet får bankerna att frukta ökande kreditförluster. Listan över relaterade sammanhang är lång.

Nu kan försiktiga tecken på en global återhämtning, ledd av USA, börja skönjas. Arbetslösheten i USA ökar inte längre, konsumenterna har gynnats av skattesänkningar och nollränta och till och med huspriserna och byggandet börjar så smått repa sig. Men det är en farlig balansgång.

För enskilda byggföretagare är sådana globala makrosiffror möjligtvis en försiktig humörhöjare. De egna affärsmöjligheterna och den egna lönsamheten är ett mer näraliggande problem. Naturligt nog.

Löner till egna medarbetare ska betalas varje månad, skatter och avgifter ska in till det allmänna utan prut, kunder bearbetas, personal sägas upp eller rekryteras – i princip de gamla vanliga uppgifterna utföras som alltid ska utföras. Oavsett konjunkturfas.
Och kanske är det där många företag ändå börjar känna igen sig.

Den globala finanskrisen var för stor och för farlig för enskilda företag att försöka greppa. Varje företag, från de fyra stora svenska till de tusentals mer genomsnittliga svenska byggföretagen med sju-åtta medarbetare, är som mycket små fartyg eller båtar på ett världshav som inte härjasts av en så svår storm sedan 1930-talets djupa ekonomiska depression.

Skillnaden mellan nu och då är dock mycket stor. 1930-talskrisen präglades av hur frihandeln skadades när stora länder med Storbritannien i spetsen devalverade sin valuta samtidigt som andra, Frankrike och Tyskland med flera, i det längsta höll fast vid den tidens guldmyntfot. Alla länder drog åt olika håll när de sökte roten till det onda. Länder som inte devalverat införde med USA i spetsen hundratals nya skyddstullar.

Med start hösten 2008 har världens stora industriländer agerat i samma riktning. Europa har dessutom haft stora fördelar av att euron har etablerat sig så starkt under sina första tio år. Ländernas riksbanker har underordnat sig den europeiska centralbanken. Banksystemet har försetts med likviditet. Frihandeln har inte hotats av den akuta krisen. Och när banksektorn så sakteliga har återfått balansen återstår en mer normal lågkonjunktur.
Det ger den svenska byggsektorn en hemläxa. Mycket måste hanteras bättre de kommande åren än i tidigare lågkonjunkturer. Den kanske allra viktigaste uppgiften är rekryteringsfrågan.

Hur ska man hantera den generation som skulle ha börjat etableras sig som byggnadsarbetare och tjänstemän men som såg sina möjligheter försvinna för att krisen kom emellan?
Ska det gå som nu senast på 1990-talet då den tidens uppsägningar skrämde en till två generationer från byggsektorn för att aldrig återkomma?
Lärlingsfrågan har denna gång ännu inte blivit en helt akut lärlingskris. Fack och arbetsgivare kom i höstas relativt snabbt överens hur man kan underlätta för företagen att ge lärlingarna fortsatta möjligheter.
Men rapporterna är många om hur lärlingarna trängs bort i hårt trängda företag. Ändå gör överraskande många enskilda företag mycket för att hålla fast vid sina åtaganden.

Visserligen blåser det hårt och snålt på många håll i bygg-Sverige. Men det är ändå ett normalt oväder som kan hanteras av de flesta. Nu gäller det att agera för att en mer normal fortsättning följer.

Det behövs massor av nya bostäder, ny infrastruktur, anpassningar av den befintliga bebyggelsen till nya energi- och miljökrav. Både enskilda hushåll som staten, kommunerna och landstingen har behoven och kommer att vara trogna kunder.

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.