Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag07.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

"Finns bostadsbristen?"

Hyresrätten överlevnad hänger på flera faktorer.

Publicerad: 24 Mars 2016, 10:58


Ingen regering med självbevarelsedrift har hittills vågat avskaffa hyresregleringen. Frågan är ingen valvinnare utan motsatsen. Detta trots de starka bevisen på regleringens destruktiva funktion.

Men ska hyresrätten överleva i nyproduktionen måste den leverera svar på så motstridiga intressen som många hushålls behov av låga hyror och fastighetsägares och byggares behov av lönsamhet.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Med största sannolikhet kommer bostadssamtalen att fega ur på denna punkt.

Regeringen tillsatte under djupaste 1990-talskrisen Lindbeckskommissionen 1992 som ett år senare överlämnade 113 förslag för makroekonomisk stabilitet.

De flesta av de 113 förslagen betades snabbt av ett efter ett. Däremot inte det väl underbyggda förslaget att slopa hyresregleringen.

Den borgerliga regeringen under Carl Bildt hade ett historiskt tillfälle att genomföra som en krisåtgärd i ett läge där bostadsbristen i storstäderna redan kunde anas som ett hot mot ekonomisk tillväxt.

Det var ingen tillfällighet att kommissionens ordförande, professor emeritus i nationalekonomi vid Stockholms universitet, Assar Lindbeck, pekade ut just slopandet av hyresregleringen som en av de viktigaste av de 113 punkterna.

Redan 1963 publicerade han sin banbrytande vetenskapliga artikel, ”The housing shortage. A study of the price system in the housing market”.

I den redogör han för hur ett strikt tak för hyran på 1942 års nivå gynnar etablerade hyresgäster, missgynnar bostadssökande och omöjliggör för kommunala och privata fastig-hetsägare att få tillräckliga medel att investera, rusta upp eller reparera fastigheter.  
Mellan 1942 och 1963 förföll därmed stadskärnorna i storstäderna bortom räddning och måste rivas. 1965 inleddes det statsdirigerade planekonomiska experimentet miljonprogrammet med byggkvoter för kommuner över hela landet – och fortsatt hyresreglering.

Det byggdes verkligen en miljon bostäder, även om villor och småhus kom att dominera på slutet. Dessa gynnades – oavsiktligt – av avregleringen av villamarknaden, rekordinflation, en hundraprocentig avdragsrätt för låneräntor och rekordbilliga statliga lån. Välkommen till det ojämlika Sverige!

Ekonomhistorikern Jan Jörnmark som intervjuades i Expressens podcast i höstas under rubriken ”Politikerna har ingen lösning på bofrågan” citerade en av sina källor ur Riksarkivets samlingar:

– Som en svensk professor skrev redan 1954 i DN: “Så länge hyresregleringen är kvar är det lika lätt att fylla ett badkar där man dragit ut proppen, som det är att bygga bort bostadsbrist.” Det går inte helt enkelt, det kommer alltid att finnas en kö till de gamla billiga lägenheterna.

Jan Jörnmarks dom över politiska missgrepp genom åren är hård:

– Det man behöver inse är att vi inte har någon generell bostadsmarknad längre. Du och jag och 85 procent har inga problem att hitta bostäder. Då är det meningslöst att prata om bostadsbrist, den ser helt olika ut för olika segment.

Det som behövs är bostäder med lägre prisnivåer för ungdomar eller socialt underpriviligierade personer. “Social housing”. “Affordable housing”.

– Det har du i hela den civiliserade västvärlden utom i Sverige.

Staffan Åkerlund

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.