Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Fler bostäder och bättre arkitektur

Ett par av de viktigaste slutsatserna i utredaren Lars Magnussons betänkande om en effektivare plan- och byggprocess kretsar kring hur många – eller rättare sagt – hur få bostäder vi bygger och hur det påverkar samhället genom att sänka tillväxten.

Publicerad: 13 juni 2013, 08:53

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Lars Magnusson hade en central roll för tillblivelsen av den ursprungliga plan- och bygglagen, PBL, som kom 1987 och kan därmed ha både ett inifrånperspektiv på själva juridiken och samtidigt ett friare samhällsperspektiv på vad som behöver göras.

Bostadsbyggande i tillräcklig omfattning är ett riksintresse är den bärande tanken i hans förlag. PBL behöver omformuleras när det gäller bostadsbyggande och definieras som ett allmänintresse.

Dessutom menar han att det i dag är oklart i vad mån bostadsförsörjningen är en sådan mellankommunal fråga som kan ge regeringen rätt att ge kommunerna ett så kallat planföreläggande om regeringen anser att vissa kommuner gör för lite. Med tydliga skrivningar i PBL om att bostadsförsörjningen är ett allmänintresse blir den även på ett övergripande plan ett riksintresse.

I dagsläget finns det brister i hur kommunernas bostadsplanering enligt bostadsförsörjningslagen samordnas med översiktsplaneringen och därför föreslår Lars Magnusson att det blir översiktsplanens funktion att förbättra samordningen. Det är översikts-planen som ska ge besked om hur en kommun ska klara behovet av nya bostäder den kommande tioårsperioden.

I mars beskrev Byggindustrin hur länsstyrelsen i Uppsala med landshövdingen Peter Egart i spetsen tillsammans med kommunalråden i länets 22 kommuner kunde enas om gemensamma mål och medel för att klara bostäder åt sin snabbt växande befolkning. I ett medellångt perspektiv handlar det om ytterligare 800 000 invånare.

Och bostadsprogrammet för alla Uppsalakommuner ska ge snabba resultat, är den gemensamma insikten. Åtagandet är att bygga 25 000 nya bostäder på fem år. Länsstyrelsen för sin del lovar kommunerna att halvera sina egna handläggningstider.

Hade detta angreppssätt blivit normen och lösningen på problemet med för få nya bostäder så hade det aldrig behövts någon utredning om en effektivare planprocess. Men det är lätt att konstatera att landets 290 kommuner i ett antal viktiga byggfrågor inte sätter riksintresset före sina kommunala intressen. Och detta är ju faktiskt själva grundtanken med hur landet styrs. Det kommunala självstyret, den kommunala kompetensen och ansvaret inför kommunens väljare och skattebetalare är en demokratisk grundbult.

Men justeringar av PBL löser inte alla problem.  

I en intressant debattartikel i DI 11 juni skriver styrgruppen för tankesmedjan Den levande staden hur riksintresset hotar arkitektur. En rapport som gjorts åt tankesmedjan visar hur ett juridiskt vakuum uppstod i avvägningen mellan kommunala detaljplaner och riksintressen när PBL infördes 1987. En följd är att det varken existerar någon arkitekturpolitik eller tydlig lagstiftning för hur förnyelsearbetet i städerna ska hanteras, argumenterar skribenterna.

”Vi anser att det här tillståndet är oacceptabelt i ett läge där chansen till nyskapande arkitektur är större än på länge”, skriver tankesmedjans undertecknare.

Riksintresset bostadsförsörjning måste helt enkelt gå i par med riksintresset att på nytt bli ett arkitektoniskt föregångsland.

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.